Patent (af Lat. litterae patentes, öppet bref) har man kallat vissa offentliga urkunder, hvilka innehålla af regeringen eller hennes organ utfärdade befallningar eller tillkännagifvanden eller bestämmelser om rättigheter (patent angående tronbestigningar, utnämningar m. m.). I vissa stater användes detta ord liktydigt med koncessioner å näringars drifvande (t. ex. i Österrike hausirpatent, koncessioner å gårdfarihandel). I allmänhet begagnas ordet i betydelsen af uppfinnarepatent (Fr. brevet d'invention), d. v. s. rätt för en uppfinnare eller hans rättsinnehafvare att under viss tid med andras uteslutande tillgodogöra sig en industriel uppfinning. Sjelfva urkunden kallas patentbref. En uppfinning, hvarå patent meddelas, måste vara ny. Se vidare Patentbyrån och Patentlagstiftning.