Pension (pangsjon; franskt utt. pangsiå'ng; af Lat. pensio, egentl. afvägning, sedermera utbetalning), årligt underhåll, i synnerhet det årliga underhåll, som staten, arbetsgivare eller husbönder gifva sina tjenare, då de till följd af ålderdom eller andra omständigheter blifva oförmögna att sköta sin tjenst eller förrätta sitt arbete; årligt belopp, som efter bestämda grunder tilldelas delegare i för ändamålet stiftade kassor eller föreningar (pensionskassor, pensionsföreningar); enskild barnuppfostringsanstalt, der eleven åtnjuter antingen undervisning, bostad och kost (helpension) eller endast undervisning, skola; ställe der man mot betalning erhåller husrum och föda (i sistnämnda mening begagnas ordet, oftast med sitt franska uttal, i synnerhet om de af enskilda i Frankrike och Schweiz upplåtna »hemmen» för resande).
Nästan alla europeiska stater hafva (Sverige redan under 1600-talet, Danmark sedan 1711) tillförsäkrat sina ämbets- och tjenstemän rätt till en genom lag eller reglemente bestämd pension. Undantag bilda Schweiz, der på grund af den korta tid, för hvilken ämbetsmännen tillsättas, inga pensioner förekomma, och Norge, der pensionerna bestämmas i hvarje särskildt fall af stortinget, som (enl. 75 § i Grundl.) eger rätt att revidera, d. v. s. nedsätta, öka eller alldeles upphäfva, de af konungen provisoriskt (till stortingets sammanträde) beviljade pensionerna -- bestämmelser, som sakna motstycke i något land. I det stora hela utgå pensionerna i de öfriga europeiska staterna efter sins emellan föga skilda grunder. För rättighet till full pension vid afskedstagandet fordras öfverallt vissa lefnads- och tjensteår. För civila tjenstemän fordras sålunda att hafva uppnått 70 (Danmark), 65 (Belgien, Finland, Italien, Nederländerna, Preussen) eller 60 (England, Frankrike, der eventuelt äfven 50, Spanien) lefnadsår samt att hafva tjenat i minst 40 (Italien, Nederländerna), 35 (Finland), 30 (Belgien, Frankrike, Spanien) eller 29 (Danmark) år. För militärer fordras i allmänhet ett mindre antal år. Så föreskrifva reglementena i detta afseende i Frankrike, utan hänsyn till åldern, 30 (för officerare) eller 25 (för underofficerare och gemenskapen) tjensteår, uti Italien äfvenledes 30 (för officerare från kaptens t. o. m. generals grad) eller 25 (för öfriga officerare), i Nederländerna 55 lefnads- och 40 tjensteår. Beloppet af pensionens storlek vexlar i de olika landen. Maximum för densamma är faststäldt i t. ex. Belgien, Danmark, England och Nederländerna till 2/3, uti Italien och Spanien till 4/5, i Preussen och Tyska riket till 3/4 af tjenstens inkomster. (Dock får ingen pension öfverstiga uti Italien 8,000 lire, i Danmark 6,000 kr., i Frankrike 6,000 fr. och i Belgien 5,000 fr.) Här må anmärkas, att medan i Sverige tjenstemännen i allmänhet äro skyldiga att taga afsked vid uppnådd pensionsålder, de i andra land endast äro berättigade dertill, men kunna, om de vilja och krafterna ej svika, qvarstå i tjensten. (Högsta civila pensionen i Sverige belöper sig till 8,000 kr. för stats- och justitieråd, högsta militära till 6,000 kr., för generalbefälhafvare m. fl.) I Finland är högsta klassens pensionsbelopp 10,000 mark (senatorer och guvernörer). Tjenstemän, som före den bestämda pensionsåldern befinnes oförmögen att sköta sin tjenst eller i tjensten ådragit sig svår skada, förses vanligen med pension. Dennas storlek beror vanligen på antalet tjensteår. Enkor och barn efter tjenstemän åtnjuta i allmänhet pension, vanligen ur fonder, till hvilka tjenstemännen äro skyldiga att betala en årlig afgift, hvilken afdrages å aflöningen. I Nederländerna belöper sig detta afdrag under de första 5 eller 8 åren till resp. 20 eller 12 1/2 proc., sedermera till 2 proc. af aflöningen, i Frankrike till 5 proc., i Tyska riket och Preussen till 3 proc. af aflöningen, i Finland till 15 proc. af den eventuella pensionens belopp. I Sverige är pensionsafgiften antingen bestämd till vissa procent af lönen (vanligen 3 proc.), eller utgår den med 10 proc. eller deromkring af enke- och pupillpensionen. Enke- och pupillpensionerna utgöra vanligen endast en bråkdel af den summa tjenstemän åtnjutit eller varit berättigad att åtnjuta i pension. I Tyskland och Italien utgår enkepension exempelvis med 1/3 af mannens pension; i Danmark beräknas den till 1/8 af hans aflöning, men får aldrig öfverstiga 1,200 kr. I Sverige stiger pension af högsta klassen för civil ämbetsmans enka med barn till 1,200 kr. (endast för vissa jernvägstjenstemäns enkor förekommer högre belopp), i Finland till 2,000 mark.
I Sverige utgå ämbets- och tjenstemäns samt betjentes pensioner antingen a) helt och hållet af statsmedel eller b) delvis af statsmedel (s. k. fyllnadspension) och delvis af någon af staten upprättad pensionskassa, som underhålles genom bidrag af delegarna och större eller mindre statsanslag, eller ock c) uteslutande af dylik pensionskassas medel. Civila ämbets- och tjenstemän äro, för så vidt icke andra nyare bestämmelser gälla, berättigade att vid fyllda 70 år och minst 30 års tjenstetid eller, i händelse af försvagadt helsotillstånd, vid 65 års ålder och omkr. 40 års tjenstgöring erhålla afsked med pension från Allmänna indragningsstaten (se d. o.). Pensionen utgår med hela lönen, då denna icke öfverstiger 3,000 kr., och i öfriga fall med 4/5 a£ lönen, dock högst 8,000 kr. Sådana civila ämbets- och tjenstemän, hvilkas aflöning blifvit fördelad i lön och tjenstgöringspenningar, äro i regeln skyldiga (domare, landtstatstjenstemän m. fl. berättigade) att vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjensteår afgå med lönen i pension från Allmänna indragningsstaten. Undantagsvis är pensionsåldern satt lägre, såsom exempelvis för provinsialläkare (60 lefnads- och 25 tjensteår), eller har pensionen bestämts till ett af lönen oberoende belopp, såsom exempelvis till 6,000 kr. för landshöfdingar och 5,000 kr. för häradshöfdingar. Lärarna vid universiteten och Allmänna läroverken erhålla pension från Allmänna indragningsstaten. Diplomater erhålla pension (högst 6,000 kr.) ur kabinettskassan enligt ministerreglementet. För konsuler bestämmes pensionen för hvarje fall af K. M:t i sammansatt statsråd. Posttjenstemän åtnjuta endast fyllnadspension å Allmänna indragningsstaten, enär de uppbära pension från Civilstatens pensionsinrättning (se d. o.), medan åter andra delegare i denna kassa förlora sin pensionsrätt der, då de erhålla pension å Allmänna indragningsstaten. Tjenstemän vid statens jernvägar erhålla vid uppnådda 95 lefnads- och tjensteår pension från Statens jernvägstrafiks pensionsinrättning (se d. o.) med 80 proc. af utgående arvode, tjenstgöringspenningar och inqvarteringsersättning, telegraftjenstemän vid samma pensionsålder hela lönen i pension, hvilken utgår dels af Telegrafverkets pensionsinrättning (se d. o.), dels af Telegrafverkets medel. Tjenstemän vid tullstaten erhålla vid uppnådda 60 lefnads- och 30 tjensteår full pension å Tullverkets pensionsstat. Folkskolelärare åtnjuta vid uppnådda 55 lefnads- och 30 tjensteår 3/4 af lönen i pension från Folkskolelärarnas pensionsinrättning (se d. o.). -- Tjenstemän, som är delaktig i Civilstatens, Statens jernvägstrafiks, Telegrafverkets. eller Folkskolelärarnas pensionsinrättning eller är anställd vid Tullverket, har, utom ofvannämnda pensionsrätt, äfven rätt att vid yngre ålder afgå med viss, lägre pension. -- I motsats till hvad i flere andra land är fallet hafva i Sverige presterna sig icke tillförsäkrad rätt till afsked med pension. -- Enkor och barn efter civila tjenstemän erhålla pension från särskilda pensionskassor, såsom Civilstatens enke- och pupillfond (se Civilstatens pensionsinrättning), Statens jernvägstrafiks enke- och pupillkassa, Telegrafverkets enke- och pupillkassa, Tullstatens enskilda pensionsinrättning, Lärarnas vid elementarläroverken enke- och pupillkassa, Presterskapets enke- och pupillkassa.
Arméns och flottans befäl och tjenstemän erhålla dels pension från de till desses pensionering stiftade enskilda pensionskassorna (Arméns pensionskassa och Amiralitetskrigsmanskassan), dels fyllnadspension af statsmedel. Fyllnadspensionerna, hvilka infördes för armén genom k. cirk. d. 9 Febr. 1858 och d. 6 Nov. 1860 samt för flottan genom k. cirk. d. 20 Nov. 1860, åtnjutas mot förbindelse att efter afskedstagandet intill viss uppnådd lefnadsålder tjenstgöra vid inträffande krig eller större rustningar. Fyllnadspensionerna utbetalas genom de resp. pensionskassornas försorg tillsammans med de från dessa utgående pensionerna. Person tillhörande flottan och med henne likställda kårer (k. cirk. d. 6 Juni 1879), hvilken åtnjuter lön på rikets stat eller pension från andra allmänna medel än dem, som äro anvisade för pensionering af flottans befäl m. fl., är icke berättigad till fyllnadspension. Person tillhörande armén lider under samma vilkor en minskning i fyllnadspensionen motsvarande 2/5 af hvad han sålunda uppbär från annat håll. Pensionstagare, som tillträder lön, hvarmed pensionsrätt enligt de för arméns (k. cirk. d. 29 Nov. 1878) pensionering gällande grunder är förenad, får icke uppbära fyllnadspension. Grunderna för arméns pensionering äro fastställda senast genom k. cirk. d. 22 Juni 1877, för flottans och lotsverkets genom k. kung. d. 24 Nov. 1876 (genom k. skr. d. 22 Juni 1877 påbjöds, att de för flottan gällande pensioneringsföreskrifterna skulle tillämpas äfven vid pensioneringen af personalen och vaktbetjente vid Marinförvaltningen, Mariningeniörstaten och Flottans civilstat). Med afseende å pensionens storlek gälla samma bestämmelser för såväl arméns som flottans personal, nämligen att den, som har i lön ej öfver 1,000 kr., får i pension och fyllnadspension hela lönen, den, som har mindre än 6,000 kr., får 80 proc. af lönens belopp, och den, som har 6,000 kr. eller derutöfrer, 75 proc. För åtnjutande af dessa förmåner fordras att hafva inbetalt de stadgade afgifterna till Amiralitetskrigsmanskassan eller Arméns pensionskassa samt att hafva uppnått vissa lefnads- och tjensteår. Hvad armén beträffar, fordras för officerare och underofficerare samt ämbets- och tjenstemän af läkare- och civilstaterna 30 tjensteår samt för officerare af generalsgrad m. fl. 65, för regements- och kårchefer m. fl. 60, för öfriga regementsofficerare 55 och för kompani- och underofficerare 50 lefnadsår. Det är officer tillåtet att qvarsta i aktiv tjenst 3 år efter uppnådd pensionsålder, men efter denna tid är han skyldig att afgå. Hvad flottan angår, fordras för erhållande af pension och fyllnadspension 30 tjensteår samt för flaggmän 65, kommendörer 60 och öfrige officerare 55 lefnadsår. (Kaptener hafva en respittid af 6 månader och öfriga officerare af 3 år utöfver ofvannämnda ålder, innan de öfverflyttas på pensionsstat.) Befäl och underbefäl vid armén ega rätt att vid uppnådda 50 lefnads- och 30 tjensteår, befäl och underbefäl vid flottan efter uppnådda 55 lefnads- och 30 tjensteår afgå med pension (ej fyllnadspension). Denna pension vexlar vid armén mellan 75 och 2,400 kr. och utgör vid flottan 2/3 af pension med fyllnadspension. Den, som i tjensten ådragit sig skada eller obotlig sjukdom, eger rätt att afgå med pension jämte fyllnadspension. Till arméns gemenskap utbetalas pensioner, i fyra grader (Arméförv. kung. d. 14 Juni 1881), från Krigsmanshuskassan. Pensioneringen af flottans och lotsverkets gemenskap, fördelad i fyra pensionsklasser, bestrides sedan 1877 af statsverket och är närmare bestämd genom k. regl. d. 31 Okt. 1879. Båtsmanshållet pensioneras dock enligt andra grunder. Militärers enkor och barn erhålla pension från Arméns nya pensionskassa (upprättad 1883, sedan den gamla af 1817 ej visat sig motsvara ändamålet), från Amiralitetskrigsmanskassan m. fl. kassor, hvarjämte för samma ändamål utgår ett årligt anslag (omkr. 70,000 kr.) å 9:de hufvudtiteln. Utom här omnämnda pensionskassor märkas Allmänna enke- och pupillkassan, Artisternas och literatörernas pensionsförening, Handelsflottans pensionsanstalt (se dessa ord). -- En detaljerad redogörelse för pensionsväsendet lemna i den på grund af k. br. d. 19 Sept. 1879 i Statistiska centralbyrån under utgifning varande »Aflönings- och pensionsstatistik» (utgörande Lit. X. af »Bidrag till Sveriges officiela statistik» 1881, 1883, 1886--87).
De vigtigaste pensionskassorna i Finland äro Civilstatens enke- och pupillkassa (se d. o.), Finska militärens enke- och pupillkassa (inrättad d. 11 Okt. 1849) samt Ecklesiastik- och skolstatens enkeoch pupillkassa (stiftad d. 1 Maj 1842). -- I Danmark är pensioneringen ordnad enl. lag af d. 5 Jan. 1851 (med vissa tillägg genom lag af d. 24 Febr. 1858). Om de i Danmark och Norge vigtigaste pensionskassor för ämbets- och tjenstemäns enkor se Enkekasse.