Pepoli

Pepoli, Gioachino Napoleone, markis, italiensk statsman, f. 1825 i Bologna, var Joakim Murats dotterson och gifte sig vid 19 års ålder med sin kusin, prinsessan Fredrika Vilhelmina af Hohenzollern. Redan vid unga år tog han liflig del i den liberala rörelsen, ställde sig 1848 i spetsen för Bolognas nationalgarde och slog österrikarna tillbaka. Efter stadens fall (1849) begaf han sig till Toscana, men återkom 1852 och gjorde då sitt hus till medelpunkt för den liberala rörelsen, på samma gång som han med utgifna skrifter skapade sitt stora rykte som finansman. 1859 blef han chef för Bolognas provisoriska regering, 1860 generalkommissarie för Umbrien och efter detta lands annexion ledamot af italienska parlamentet, der han slöt sig till venstra centern. 1862 utnämndes P. till handelsoch åkerbruksminister, gick 1863 såsom ambassadör till Petersburg, bragte genom sina bearbetningar septemberkonventionen (om Roms utrymmande) med Frankrike till stånd och återvände 1864 till sin bänk i parlamentet. 1868--70 var han ambassadör i Wien och fick derefter en plats i senaten, men deltog föga i det politiska lifvet; han satt mest hemma på sitt gods La Stellata, sysselsatt med att lösa det gamla problemet om förbättrandet af de arbetande klassernas ställning. Död 1881. Kj.