Pergament

Pergament (Lat. pergamena, med underförstådt charta), ogarfvad, men fullständigt afhårad och renskafd, gulhvit och glatt djurhud, som företrädesvis nyttjas till puk- och trumskinn, till skrifmaterial för vigtiga urkunder, till miniatyrmålning, bokband, såll, öfverdrag å koffertar o. s. v. Till skrifpergament tagas vanligen hudar af får och get, till det finaste (velinpergament) sådana af lam och killing. Trumskinn fås mest af kalf, pukskinn af åsna, varg och bock, bokbinderipergament af svin. Beredningen inledes dermed att hudarna efter skedd uppmjukning läggas i kar, som påfyllas med kalkmjölk, hvarigenom hårets lossnande främjas och hudfettet sönderdelas. Efter åtskilliga dagar upptages huden och spännes stramt i en träram, hvarest medelst en halfrund knif vidhängande rester af kött, blodkärl, hinnor o. dyl. afskafvas. Då det gäller finare sorter, glattslipas derefter både narf- och köttsidan, eljest endast den senare, med fuktad, finmalen krita, som ingnides 3--4 gånger medelst pimsten, hvarigenom äfven qvarvarande kalkvatten tryckes ut. Pergamentet utspännes slutligen till torkning å skuggigt ställe, och kritan bortgnides med ett mjukulligt lamskinn. Det från narvsidan afskafda jämte afskurna bitar förvandlas genom kokning (i vatten) till s. k. pergamentlim, ett lim af god beskaffenhet. -- Pergamentet har sitt namn af staden Pergamon, hvarest under antiken detta ämne utgjorde den vigtigaste fabriks- och utförselvaran, sedan, enligt sägnen, de egyptiske konungarna, afundsjuka öfver det pergamenska bibliotekets tillväxt, i 3:dje årh. f. Kr. inställt papyrusinförseln dit. Sjelfva uppfinningen synes dock ega äldre anor, att döma bl. a. af Herodotos' uppgift om huru jonerna under långt tidigare skeden skrefvo på ogarfvade hammeloch gethudar. I Rom fullkomnades tillverkningen och fick stor betydelse i 1:sta årh. f. Kr., i det att pergament vardt det förnämsta skrifmaterialet, något, som på grund af dess stora hållbarhet var en lycka för literaturen. Denna rol bibehöll detsamma under medeltiden, tills det väsentligen utträngdes af papperet. Från boktryckarekonstens begynnelse blef det en sedvänja att af dyrbarare tryckalster taga några afdrag på pergament. Af sådana exemplar har under tidernas lopp en bokskatt bildats.