Peruzzi, Baldassare, italiensk arkitekt och målare af skolan i Siena, f. 1481 i Accajano på sienesiskt område, var en af renaissancens ypperste mästare, på hvilken inom arkitekturen Bramante och inom måleriet Rafael hufvudsakligen gjort starkt intryck. Hans verksamhet var delad mellan Siena och Rom. I Siena tillräknas honom ett antal mestadels mindre byggnader, i hvilka han med små medel åstadkommit en framförallt harmonisk verkan och särskildt vetat att skickligt begagna sig af den ojämna terrängen. Såsom exempel må anföras en intagande liten gård, tillhörande S. Caterinas oratorium. Likaså utförde han ritningarna till Villa Belcaro (nu Camaiori) utanför Siena, som dock blef ofullbordad. Deremot är kyrkan Servi, som tillskrifves honom, säkerligen icke hans verk. I Rom, der han var anställd såsom medhjelpare åt Antonio da Sangallo vid byggandet af Peterskyrkan, utvecklade han sin förmåga att verka stort äfven i små förhållanden och vid begagnande af ogynsamma yttre omständigheter besegra dessa genom att göra en dygd af nödvändigheten. I detta hänseende är Pal. Massimi (1535) ett af de märkligaste monument uti Italien. För öfrigt tillskrifvas honom flere små palats, såsom Pal. della Linotta, en storartad anläggning inom trånga dimensioner, samt gården till Pal. Altemps och äfven åtskilligt utom Rom, såsom i Montepulciano, Bologna och Carpi. Slutligen har den härliga Villa Farnesina, byggd (1509--11) åt den rike Siena-bankiren Agostino Chigi, renaissancens på en gång enklaste och skönaste sommarboning (»non murato, ma veramente nato», Vasari), hittills ansetts vara af Peruzzi. Men den enda äkta teckning af P., som gäller Farnesina, bevisar nästan med säkerhet, att han icke varit villans byggmästare, hvarför den icke kan antagas leda sitt ursprung från någon annan an Rafael, som sedan smyckat henne med sina fresker. P. var tillika en ypperlig dekoratör, som förstod att förbinda arkitekturformer med plastik (stucco) och måleri på ett fantasifullt och verksamt sätt, hvarigenom dekorationen i Siena höjde sig till en uti Italien icke öfverträffad blomstring. Slutligen var han äfven målare, och denna hans egenskap sammanhänger nära med den föregående, ty han var såsom målare i sina bästa saker företrädesvis dekoratör; eljest hålles han mest fången i 1400-talets manér. Han började som målare egentligen först efter sin ankomst till Rom (1503). Der utförde han sina första verk, fresker i kyrkan S. Onofrio och ett par skildringar ur romerska historien (nu i Madrid), i hvilka han följde Pinturicchio, samt takmosaiker i det underjordiska kapellet till S. Croce in Gerusalemme (1508). Betydelsefullare äro hans målningar i Farnesina, dels i öfre våningen prospekter, märkliga såsom dekorativt landskapsmåleri, dels i nedre våningen taket i Galateasalen, med mytologiska scener inom en ram af i målning illusoriskt härmad plastik. Derefter målade han taket i Stanza d' Heliodoro i Vatikanen och många numera försvunna fasadmålningar samt utförde fresker i S. Maria della Pace under inflytande af Rafael och Sodorna (Adam och Eva, Syndafloden m. fl., 1517; senare Marias presentation i templet). Vid Roms plundring 1527 flydde han till Siena, der han målade Paris' dom i taket till Villa Belcaro samt den märkvärdiga fresken Kejsar Augustus och den tiburtinska sibyllan i kyrkan Fontegiusta. Hans stafflitaflor äro få och sällsynta; bland dem må nämnas Sabinskornas bortröfvande (i Pal. Chigi i Rom) samt en Helig familj (i Pal. Pitti i Florens). 1535 återvände han till Rom, der han dog 1537. C. R. N.
Nordisk familjebok · första upplagan
Peruzzi
Ämne: Florentinska och toskanska personer · Italienare
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 1131–1133 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗