Petersen

Petersen, Niels Matthias, dansk språkforskare och historiker, född i Sanderum vid Odense d. 24 Okt. 1791, blef student 1808 och var lärare vid Brahe-Trolleborgs lärareseminarium 1815--26. År 1830 blef han registrator vid geheimearkivet och utnämndes 1845 till professor i nordiska språk vid universitetet. P. var en mycket flitig granskare och produktiv författare, hvars språkliga och historiska arbeten ega högt värde. I sina första småskrifter i rättskrifningsfrågan slöt han sig nära till sin vän Rasks system och sträfvade att åvägabringa så stor enhet som möjligt mellan danskt och svenskt skriftspråk. År 1826 utgaf han Dansk orddannelseslære och 1829--30 Det danske, norske og svenske sprogs udvikling af stamsproget, hvilket arbete lade grunden till alla senare i samma ämne (den ena afdelningen utkom 1837 i svensk öfvers.: »Svenska språkets historia»). Härtill slöto sig tvänne universitetsprogram, Modersmålet (1852) och Uddrag af forelæsninger, vedkommende de nordiske sprog (1861), båda skrifna med den största kärlek till ämnet, men tillika utmärkta af sorg öfver modersmålets vanrykt och oro för folkets framtid, hvarför han också varmt talar för en nära sammanslutning mellan Nordens folk och språk. Som historiker började P. med en bearbetning af Deppings »Normannernes sötoge og nedsættelse i Frankrig» (1830), hvarefter följde hans andra stora arbete, Danmarks historie i hedenold (3 bd, 1834--38; 2:dra uppl. 1854--55), utmärkt för såväl lärdom som kritisk behandling. Fortsättningen: Danmarks historie i middelalderen, blef aldrig afslutad. Hit höra också Nordisk mythologi (1849; 2:dra uppl. 1862; öfvers. till svenska 1869), Haandbog i den gammelnordiske geografi (1:sta d. 1834), Bidrag til en oldnordisk geographisk ordbog (1837) samt en rad förträffliga afhandlingar (De danskes tog til Venden, 1836--39, m. fl.), hvilka återfinnas i Samlede afhandlinger (4 bd, 1870--74). Derjämte fortsatte han Rasks öfversättning af »Oldnordiske sagaer» (bd 4--10, 1831--36) och bearbetade de vigtigaste isländska sagorna i Historiske fortællinqer om islændernes færd hjemme og ude (4 bd, 1839--44). Äfven utgaf han »Hervarar saga» (1847) och »Valdemar den andens jydske lov» (1850). Hans sista och förnämsta verk är Bidrag til den danske literaturs historie (5 bd, 1853--64; 2:dra uppl. 1867--71), som röjer en outtröttlig samlareflit och en utomordentlig beläsenhet, på samma gång behandlingen af ämnet är genomförd med lif och inspiration. Detta verk går intill slutet af 18:de årh., och dess periodindelning har allmänt antagits. Ett sidostycke härtill, ehuru på långt när icke så fulländadt och utarbetadt, är P:s Bidrag til den oldnordiske literaturs historie (1865). P. dog d. 11 Maj 1862 som etatsråd. Ett monument öfver honom restes i Sanderum 1875. E. Ebg.