Sida 589
Petersburg ...
folkmängdssiffran upp till 150,000, och denna nära fördubblades under Katarina II:s tid. Sedan början af innevarande århundrade har folkmängden ständigt ökats (364,000 år 1817, 468,000 år 1837, 491,000 år 1856 och 667,000 år 1869). De kejsare, som mest bidragit till stadens nuvarande utseende, äro Alexander I, hvilken sörjde för traktens torrläggning, förenade alla öarna genom broar, anlade parker samt byggde kyrkor och palats, samt Nikolaus I, som likaledes utförde storartade byggnadsarbeten och lät anlägga den första jernvägen till det inre Ryssland. -- År 1868 hölls i P. en konferens emellan ombud från de olika makterna, den vanligen s. k. Petersburg-konferensen, med anledning af de af tysken Dreyse vidtagna försöken med explosiva gevärskulor. I en deklaration af d. 11 Dec. 1868 förenade sig makterna om att i krig med hvarandra icke använda exploderande eller med sprängande eller brännbara ämnen laddade kulor af mindre än 400 grams vigt. Denna deklaration har antagits af alla europeiska makter.
Petersburg (R. Sankt P.), guvernement i nordvestra Ryssland mellan Ladoga och Peipus, motsvarar ungefär den forna svenska prov. Ingermanland samt gränsar i n. till Finland och guvern. Olonets, i ö. till Novgorod, i s. till Pskov, i v. till Livland och Estland. Areal 53,767 qvkm. (oberäknadt andelarna af Ladoga och Peipus). Vid finska gränsen är landet kuperadt, men för öfrigt slätt med undantag af några höjder vid Krasnoje Selo, och består till 40 proc. (i slutet af 18:de årh. 70 proc.) af kärr och skogsmarker. Hufvudfloder äro Neva, Luga och Narova, som falla ut i Finska viken. Ladogas tillflöden Volchov, Sjass och Svir, de båda sistnämnda bildande en del af det kanalsystem, som förenar Neva med Volga, äro vigtiga handelsvägar, liksom ock Narova. Folkmängden (utom hufvudstadens) uppgick 1882 till 635,780, deraf 82,7 proc. ryssar, 15 proc. finnar, 0,5 proc. ester och 1,8 proc. tyska kolonister, som invandrat efter 1765. Tjugo proc. äro protestanter; återstoden tillhör till större delen grekiska kyrkan. Åkerbruket är föga utveckladt och ger ringa afkastning, men industrien (tillverkning af bomullsväfnader och siden, papper, maskiner och andra jernarbeten) är ganska liflig, i synnerhet kring Zarskoje Selo och Jamburg. Flere stora industriella etablissement för arméns och flottans behof, särskildt i Kronstadt, tillhöra staten.
Petersburg [piters-], stad i nord-amerikanska staten Virginia, 37 km. s. om Richmond, vid Appomattox river, som är farbar dit för stora fartyg från sitt utlopp i James river. 21,656 innev. (1880). Staden ligger vid en vigtig jernvägsknut, har tobaksfabriker, bomullsväfverier och stor export af tobak, bomull, mjöl och jordnötter. -- Belägringen af P., »de konfedererades sista citadell», från d. 19 Juni 1864 till d. 3 April 1865 genom Grant var en af slutscenerna i det nord-amerikanska inbördeskriget.
Petersburg-konferensen. Se Petersburg, sp. 1169.
Petersen, Johann Wilhelm, tysk teolog och hos efterverlden särskildt ihågkommen som ifrig kiliast, f. i Osnabrück 1649, blef efter ett skiftesrikt lif superintendent i Lüneburg 1688. Död 1727. P. var en from, men svärmisk man, som jämte sin likasinnade hustru, Eleonore von Merlau, och den bekanta Juliana v. Asseburg trodde sig undfå särskilda gudomliga uppenbarelser. Hans högeligen fantastiska lära om det tusenåriga riket bragte honom i konflikt med de ortodoxe och medförde hans afsättning 1692. Som privatman fortsatte han träget sitt skriftställeri och förfäktade bl. a. läran om »alltings återställelse». G. R-l.
Petersen, Frederik Kristian, dansk filolog, född d. 9 Dec. 1786 nära Slagelse, tog teologisk examen 1811 samt blef filos. doktor 1814, professor i filologi 1818 och föreståndare för Regensen 1829. Död d. 20 Okt. 1859 som konferensråd. P. var 1829--42 redaktör af »Maanedsskrift for litteratur» och dess fortsättning »Tidsskrift for litteratur og kritik». Hans Almindelig indledning til archæologiens studium utkom 1825 och Haandbog i den græske litteraturs historie 1830. E. Ebg.
Petersen, Niels Matthias, dansk språkforskare och historiker, född i Sanderum vid Odense d. 24 Okt. 1791, blef student 1808 och var lärare vid Brahe-Trolleborgs lärareseminarium 1815--26. År 1830 blef han registrator vid geheimearkivet och utnämndes 1845 till professor i nordiska språk vid universitetet. P. var en mycket flitig granskare och produktiv författare, hvars språkliga och historiska arbeten ega högt värde. I sina första småskrifter i rättskrifningsfrågan slöt han sig nära till sin vän Rasks system och sträfvade att åvägabringa så stor enhet som möjligt mellan danskt och svenskt skriftspråk. År 1826 utgaf han Dansk orddannelseslære och 1829--30 Det danske, norske og svenske sprogs udvikling af stamsproget, hvilket arbete lade grunden till alla senare i samma ämne (den ena afdelningen utkom 1837 i svensk öfvers.: »Svenska språkets historia»). Härtill slöto sig tvänne universitetsprogram, Modersmålet (1852) och Uddrag af forelæsninger, vedkommende de nordiske sprog (1861), båda skrifna med den största kärlek till ämnet, men tillika utmärkta af sorg öfver modersmålets vanrykt och oro för folkets framtid, hvarför han också varmt talar för en nära sammanslutning mellan Nordens folk och språk. Som historiker började P. med en bearbetning af Deppings »Normannernes sötoge og nedsættelse i Frankrig» (1830), hvarefter följde hans andra stora arbete, Danmarks historie i hedenold (3 bd, 1834--38; 2:dra uppl. 1854--55), utmärkt för såväl lärdom som kritisk behandling. Fortsättningen: Danmarks historie i middelalderen, blef aldrig afslutad. Hit höra också Nordisk mythologi (1849; 2:dra uppl. 1862; öfvers. till svenska 1869), Haandbog i den gammelnordiske geografi (1:sta d. 1834), Bidrag til en oldnordisk geographisk ordbog (1837) samt en rad förträffliga afhandlingar (De danskes tog til Venden, 1836--39, m. fl.), hvilka återfinnas i Samlede afhandlinger (4 bd, 1870--74). Derjämte fortsatte han Rasks öfversättning af »Oldnordiske sagaer» (bd 4--10, 1831--36) och
Källa: Project Runeberg ·
