Pfeiffer

Pfeiffer [pfa'jffer], Ida, tysk resande och reseskildrarinna, f. 1797, dotter till en köpman Reyer i Wien, gifte sig 1820 med en advokat Pfeiffer från Lemberg, en förbindelse, som snart blef mycket olycklig. Vid 45 års ålder, då hon redan var moder till fullvuxna söner, fattades hon af en okuflig lust till resor. Utgifningen af en okonstlad beskrifning öfver hennes första längre vandring i främmande land, Reise einer wienerin in das heilige land (1843; 4:de uppl. 1856), gaf ett godt ekonomiskt resultat, som möjliggjorde en ny färd, hvilken hon beskref i arbetet Reise nach dem skandinavischen norden und der insel Island (1846). På en tredje resa (1846--48) besökte hon Brasilien, Chile, Tahiti, Kina, Malakka, Ceylon, Vestra indiska halfön, Mesopotamien, Transkaukasien och Syd-Ryssland, hvarefter hon skildrade färden i Eine frauenfahrt um die welt (1850). 1851 begaf hon sig åter å stad, med understöd af österrikiska regeringen, och kunde 1856 i Meine zweite weltreise beskrifva en tur öfver Kap till Sundaöarna, Molukkerna, San Francisco, Panama och Peru samt hem genom Nord-Amerikas förenta stater och öfver Azorerna. Hennes sista resa (1856) gällde Madagaskar. På hemresan derifrån angreps hennes helsa, med den påföljd att hon dog i Wien 1858. En af hennes söner utgaf en skildring af hennes sista färd, Reise nach Madagascar (1861). Den djerfva qvinnan hedrades bl. a. 1856 med hedersledamotskap af geografiska sällskapet i Paris.