Phylloxera

Phylloxera Boy. de F., zool., ett slägte af s. k. barklöss, en grupp inom familjen Aphidae (bladlöss) bland Phytophthires (växtlössen), en underordning hörande till Hemiptera (skinnbaggarna bland insekterna). Slägtet igenkännes genom de 3-ledade antennerna och saknaden af tvärribba å undervingarna. Den mest och dertill ytterst sorgligt bekanta arten är den olycksbringande s. k. vinlusen, Ph. vastatrix Planch., hvilken minskat den årliga afkastningen af ensamt Frankrikes vinodling med 1/2 milliard fr. Denna förhärjande vinlus har en högst egendomlig lefnadshistoria. Dess första, på vinstockens rötter lefvande generation består af 0,5 mm. långa individer af brunaktig färg, hvilka sitta massvis tillsammans på tjockare och djupare rötter, hälst under aflossade barkstycken och på barklösa fläckar, för att derstädes öfvervintra. I detta vinterläge förblifvade alldeles orörliga, tills vårvärmen väcker dem till lif. De flytta då till de unga rötterna och utbyta sin något skrumpna, mörkare hud mot en glatt och renare gul hud, suga sig derefter fast vid rötterna och förorsaka de vinkligt böjda förtjockningar (»nodositeter»), hvilka äro ett säkert tecken på att vinstocken är angripen af denna ohyra. På dessa ställen lägger nu vinlusen 30--40 små, blekgula, icke befruktade ägg i mindre grupper vid hvarandra. Efter några dagar (5--12 alltefter årstidens värme) kläckes ur dessa ägg en lifligt gulfärgad afföda, som frambringar nya nodositeter å de spädare rötterna, växer till under hudömsningen och lägger likaledes ägg. Förökningen fortgår på detta sätt, tills hösten kommer och vinterkylan till sist förorsakar ett fullständigt stillestånd i utvecklingen. Man har beräknat, att af en enda stammoder, som snart dör efter äggläggningen, kan under tiden från Mars till Oktober uppkomma en afföda af 25 mill. vinlöss. Men phylloxerans lefnadshistoria är icke afslutad härmed. Under sommarens lopp förekomma bland äggen och de i olika åldrar befintliga, så att säga rotlössen små larver med antydan till vingar. Dessa krypa uppför rötterna och nå den fria jordytan före sista hudömsningen. De uppsöka passande hviloplatser och afstryka sin sista hud samt framstå nu såsom vingade »bladlöss», som kunna, likt andra bladlöss, utbreda arten i vidare kretsar, i det de svärma ut åt olika håll. Denna svärmning har i Frankrike iakttagits alltifrån d. 15 Juni och företrädesvis i Juli och Aug. Å andra orter (t. ex. Klosterneuburg i Nedre Österrike) har svärmningen inträffat först i slutet af Sept. (d. 25--d. 28) och enstaka flygande vinlöss träffats ända till d. 18 Okt. Emedan djuret är så litet, kan det lätt undgå uppmärksamheten. Den vingade vinlusen lägger ock, såsom det synes, större och mindre ägg, men blott 4 och utan föregående befruktning. Dessa ägg fastklibbas hälst i nervernas vinklar å bladens undersida, men äfven å bladknopparna och någon gång å stammen. Efter 8--10 dagar framkomma ur de större äggen, eller snarare pupporna, könsmogna honor och ur de mindre hannar, hvilka sakna sugsnabel och således icke kunna taga till sig näring, men para sig och dö kort derefter. Honan lägger 3--4 dagar efter parningen ett enda ägg, ett s. k. vinterägg, af samma färg som barken, å hvilken det lägges. Ur detta vinterägg kläckes under senare hälften af April och förra hälften af Maj en ovingad vinlus, som blir stammoder för en talrik skara efterkommande. Denna generation, som i någon mån liknar »rotlössen», är under sin ungdom ganska rörlig och begifver sig ut på vinstockens i luften befintliga delar eller ock ned till roten. Denna »stammoder» (ännu blott en larv) anländer till en bladknopp, och då denna utvecklas, sätter hon sig på ett spädt blad och borrar in sin snabel i dess öfversida för att suga näring. Härigenom uppstår å bladets undersida en gallbildning af blåslik form, med skrynklig yta samt besatt med mjuka vårtor och köttiga hår. Sådana gallbildningar kunna finnas ända till 140--150 på ett enda blad, men vanligen äro de blott 7 eller 8. I en dylik gallbildning inneslutes den omnämnda »stammodern», som byter om hud flere gånger och växer till en storlek af 1--1,15 mm. samt har äggformig kropp och brun eller grön färg. Hon omgifver sig med en mängd ägg utan föregående befruktning. Ungarna ur dessa ägg nå icke stammoderns storlek och skilja sig endast genom antennspetsarna från »rotlössen». De utbreda sig öfver bladet och frambringa nya gallutväxter, lägga ägg och förökas samt vandra sedermera ned till rötterna, när bladen vissna och blifva odugliga till gallbildningar. I Amerika äro gallbildningarna å bladen helt vanliga. I Frankrike äro deremot nodositeterna å rötterna öfvervägande, och man betraktar dessa båda bildningar såsom homologa. Vinstockens natur, jordgrundens beskaffenhet, väderleksförhållandena och vinstockens behandling torde vara föranledande orsaker till dessa afvikelser i utvecklingen, som dock i grunden föra till samma mål. Man antager äfven, att gallbildningsstadiet kan bortfalla samt t. o. m. könsfortplantningen genom vinterägg, så att vinlusen anses kunna årslångt utan mellankommande stadier fortplanta sig såsom »rotlus». -- Den förödande verkan af detta lilla skadedjur har man hittills med föga framgång sökt förhindra. Några fiender bland andra lägre djur har rotlusen visserligen, men de förmå icke tillintetgöra denna vinstockens fruktansvärda ödeläggare. Sedan 1865, då man först blef uppmärksam på vinlusens härjningar i Frankrike, hafva genom densamma långt flere vinstockar ödelagts, än som finnas i hela tyska vinodlingsområdet. Den enda utväg att hindra vinlusens utbredning är, enligt fransk erfarenhet, att tillintetgöra alla angripna vinstockar, desinfektera jorden med kolsvafla och till en tid upphöra med vinodling å de angripna trakterna samt att införa Amerika-vinstockar, hvilka ega en större motståndskraft genom sin raskare och rikligare nybildning af sugrötter i de af vinlusen förstördas ställe. I Tyskland är genom särskild förordning hvarje vinodlare vid höga böter förpligtad att genast anmäla hvarje uppträdande af vinlusen, hvarefter de angripna vinstockarna inlösas af staten och uppbrännas samt marken desinfekteras på statens bekostnad. O. T. S.