Pilaster (Ital. pilastro, af Lat. pila, pelare), byggnadsk., halfpelare, som blott till en del springer
fram från den vägg eller bakgrund, mot hvilken den är ställd. Pilastern förhåller sig till pelaren ungefär på samma sätt som halfkolonnen till kolonnen. Den kan också uppfattas som en till fyrkantig grundplan öfverförd half kolonn. Pilastern nyttjas dels som stöd, t. ex. för att bära en takbjelke eller en hvalfbåge, dels som prydnad, t. ex. för att indela ett väggparti, omfatta en dörr- eller fönsteröppning o. dyl. Den följer i afseende på anordningen i allmänhet samma regler som kolonnen, har liksom denna bas, reffladt skaft och kapitäl, uppbär ett bjelklag af arkitrav, fris och gesims. Den konstrueras således efter någon af de olika »pelareordningarna» (se d. o.) och sammanställes stundom med dessa, så t. ex. å Colosseum i Rom. Under den romerska kejsaretiden framträder en viss benägenhet att behandla pilasterns skaft som ett väggparti, bestående af ram och fyllning, hvilken senare erhåller en dekoration af växtornament, troféer eller dylikt. Denna uppfattning gjorde sig sedermera gällande äfven under renaissancen och utvecklades vidare på ett stundom ytterst praktfullt sätt. Upk.