Pion

Pion, Paeonia Tourn., bot., farmak., ett örtslägte, som bildar typen för en särskild afdelning inom nat. fam. Ranunculaceae Juss., kl. Polyandria L. Det örtartade blomfodret är 5-bladigt, vanligen qvarsittande. Kronbladen äro typiskt fem och stora samt hos de odlade formerna (genom nedstigande metamorfos af de många ståndarna) mycket talrika, så att blomman bildar liksom en stor boll, vanligast af högröd färg, undantagsvis hvit eller med svagt gulaktig skiftning. Pistillerna äro 3, och frukten består af kapsellika karpeller, hvilkas läderartade väggar innesluta stora, nästan klotrunda frön, hos vår vanliga i trädgårdar odlade pionart, P. officinalis Retz., till färgen svarta och glänsande. Dessa frön, »pionkärnor», användas till halsband, såsom ett vidskepligt medel för att skydda barn mot s. k. »tandslag». De hvita, tappformiga jordstambildningarna äro stärkelserika och voro förr officinella. Pionslägtet härstammar från Orienten. Flere arter och många varieteter odlas för de praktfulla blommorna. Några varieteter hafva en fin vällukt. O. T. S.