Pipa, musikt., i vidsträcktaste mening hvarje slags blåsinstrument, d. v. s. ett sådant, der tonen alstras medelst inblåsande af luft. Alla pipor kunna med afseende på sättet för tonbildningen indelas i två hufvudafdelningar: labialpipor och turigpipor (se dessa ord).
Tersqvartackord (tersqvartsextackord), musikt., septimackordets andra ömvändning, då den ursprungliga qvinten kommer nederst … Bygel musikt., krökt rör, medelst hvilket ett mässingsinstrument förlänges, när man på detsamma vill frambringa oli… Embouchure [angbousjyr], Fr. (af bouche, mun, mynning), mynning, utlopp. -- Musikt., dels munstycket i blåsinstrument, d… Förhållning musikt., en eller flere från ett föregående ackord i ett efterföljande qvarliggande och för detta främmande t… Mi musikt., solmisationsnamnet på tonen e. Den s. k. »tritonus», eller intervallet mi-fa (näml. mi = h i hexacho… Minima Lat. 1. Plur. af minimum, se d. o. -- 2. Musikt., vår halfva taktnot, som fordom, (vid slutet af 13:de årh.) … Dubbelkors musikt., ett nottecken (X eller ##), som angifver, att följande not skall höjas med två halftoner. Den not, s… Dubbel-b musikt., ett nottecken (bb), som angifver, att följande not skall sänkas med två halftoner. Den not, som fört…
Alla artiklar i ämnet →
Samma uppslagsord
Pipa 1. Förr brukligt svenskt rymdmått för våta varor, = 2 oxhufvud = 180 kannor = 4,71 hl. -- 2. Spanskt vinmått, = 4,35 hl.; spanskt oljemått, = 4,33 … band 12, sp. 1300 Pipa Se Surinamstossan . band 12, sp. 1300