Pirkheimer

Pirkheimer (Pirkhaimer), Wilibald, tysk statsman och författare, f. 1470, d. 1530, studerade rättsvetenskaperna vid italienska universitet, invaldes 1496 i Nürnbergs råd och visade sig outtröttligt verksam för stadens väl, äfven såsom fältherre, då han 1499 fick ledningen af stadens trupper i kriget mot schweizarna. Krigets lycka svek honom väl, men han behöll sitt stora rykte såsom statsman, satt i kejsarna Maximilians och Karl V:s råd samt njöt deras fulla förtroende. 1523 drog han sig tillbaka från det offentliga lifvet. P. var en af tidens mest framstående personer. Han stod i nära förbindelse med de store humanisterna, konstnärerna och reformatorerna. Reformationens idéer egnade han mycken sympati, ehuru han senare skyggade för deras våldsamma verkningar i Tyskland. Han var en varm vän af folkupplysningen och riktade literaturen med en mängd humanistiska och politiska skrifter (utg. 1610), förutom dikter af satiriskt (Laus podagrae, Eckius dedolatus, riktad emot den bekante doktor Eck) och elegiskt innehåll (Elegia in obitum A. Dureri, den store målaren). Det största värdet har hans Historia belli suitensis. Kj.