Placet (Lat., »det behagar»), ett af regeringen gifvet godkännande. -- Placet l. placetum regium (»kunglig stadfästelse»), den verldsliga styrelsens stadfästelse eller gillande af en kyrklig förordning, är i de katolska landen en af de s. k. jura circa sacra (se Jura). Det af Gregorius VII grundlagda papalsystemet ville icke tillerkänna den verldsliga öfverheten någon sådan rättighet, hvilken för den katolska högkyrkligheten naturligtvis alltid är ett oting. Redan under medeltiden utöfvades likväl denna rättighet, t. ex. i Nederländerna, Spanien och Frankrike. Genom reformationens inflytelse på åskådningen äfven i de katolska landen gjorde sig rättigheten till placet alltmera gällande, ehuru under ständig strid med romerska kurian, hvilken på vatikankonciliet 1870 frånkände staterna en dylik rätt. Flere stater hafva sjelfmant afstått från densamma eller modifierat den, emedan numera några svårare öfvergrepp från kyrkans sida ej äro att befara. Så är t. ex. förhållandet med Preussen, Österrike, Baden och Würtemberg, under det att t. ex. Frankrike har bibehållit det gamla bruket. J. P.
Nordisk familjebok · första upplagan
Placet
Ämne: Påvedöme och romersk-katolska kyrkan · Kyrka, kristendom och kyrkohistoria
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 1350 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗