Plejaderna (Grek. Pleiades), Grek. mytol., döttrar af Atlas, skola af sorg öfver sin faders hårda öde sjelfva hafva beröfvat sig lifvet, hvarefter de af Zevs försattes på stjernhimmelen, der de bilda sjustjernornas grupp. En annan saga, enligt hvilken de i fem månaders tid jagades af Orion och på egen begäran förvandlades först till dufvor, sedan till stjernor, har tydligen sin grund dels i ljudlikheten med det grekiska ordet peleiai l. peleiades (dufvor), dels deri att stjerngruppen Plejaderna (se nästa art.) ungefär fem månader af året är synlig i närheten af Orion. Redan i forntiden har man velat förklara namnet Plejaderna såsom »sjöfartsstjernor» (af grek. plein, segla), emedan deras heliakiska uppgång och nedgång inträffa vid de årstider (början af Maj och slutet af Oktober), då sjöfarten på Medelhafvet kunde anses vidtaga och upphöra. Nyare forskare härleda det från stammen i Grek. pleon l. pleion (mera, talrikare). Plejadernas individuella namn äro Elektra, Maia, Taygete, Alkyone, Kelaino, Sterope och Merope. A. M. A.
Nordisk familjebok · första upplagan
Plejaderna
Ämne: Grekiska och romerska gudar och antik kult · Mytologi och sagohistoria
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 1390 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗