Plesiosaurus, »svanödla», paleont., fossilt slägte bland Enaliosauria (hafsödlorna) och underordningen Sauropterygia. Hufvudet är litet. Tänderna sitta i skilda tandhålor. Halsen är lång, med 24--41 kotor. Bröstben saknas. Extremiteterna äro fenlika, de bakre något större än de främre, stjerten kort. Längden har stundom uppgått till 9 m. De flesta arterna förekomma i lias (särskildt äro Lyme Regis i Dorsetshire, Banz i Franken och Boll i Schwaben bekanta fyndorter). Slägtet har dock åtskilliga representanter i jura och kritsystemet, med hvilket senare det helt och hållet utdör. I Sverige äro funna skelettdelar af P. Helmerseni Kipr. vid Ifvetofta, ö. om Ifösjön, i der varande kritbildningar, och denna form är en bland de yngsta af slägtet. B. L-n.
Nordisk familjebok · första upplagan
Plesiosaurus
Ämne: Fossila djursläkten och paleontologi · Paleontologi och fossila organismer
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 1392 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗