Plommon

Plommon, Prunus domestica, bot., tillhör slägtet Prunus (se d. o.). De odlade plommonslagen härstamma, hvilket ock framgår af frukternas betydligt olika storlek, form och beskaffenhet, skottens olika utseende (småhåriga eller glatta), löfvens olikhet m. m. hos olika plommonsorter, från flere vilda plommonarter (bland dem äfven från det i mellersta Europa vildväxande, hos oss förvildade krikonet, Prunus insititia L.) och ej osannolikt äfven -- i fråga om vissa slag -- från vår vilda slånbuske, Prunus spinosa L. Hvad somliga af dessa arter angår, såsom sviskonet, Prunus oeconomica Borkh. (Pr. Damascena Dierb.), och reine-claudeplommonet, Pr. italica Borkh., känner man ej deras hemland. Till öfriga arter, som anses höra till urformerna för våra plommon, kunna räknas: körsbärsplommonet, Prunus cerasifera Ehrh., från europeiska Turkiet, och Pr. Cocumilio Ten. från Italien. Från dessa och möjligen ännu flere arter hafva under den genom långa tidrymder fortsatta kulturen de många plommonformer uppstått, hvilka nu förekomma i odling, dels genom då och då tillfälligtvis vid frösådd uppkomna varieteter, dels äfven genom hybridisering mellan olika arter och varieteter. Dessa odlade plommonformer kunna på grund af särskilda kännemärken och egenskaper, som utmärka dem, sammanföras i särskilda grupper såsom: sviskon, med aflånga frukter af blåsvart, rödviolett, grön eller gröngul färg; äggplommon, med ovala frukter af gul eller rödviolett färg; reines-claude (»renklor»), med runda, gröna, gulbruna eller blå violetta frukter; damascener, med runda eller plattrunda violetta frukter; katrinplommon, med omvändt äggrunda eller runda, gula eller blåa frukter; mirabeller, med små, runda, vanligen gula, men äfven med rödvioletta eller blåvioletta frukter, m. fl. Till somliga af dessa grupper hör ett ganska stort antal sorter. -- Plommonträdets odling är, så framt man förstår att på fördelaktigaste sätt tillgodogöra sig skörden, synnerligen inkomstbringande, men tyvärr kunna endast de tidigare mognande sorterna med fördel odlas så högt upp mot norden som i mellersta Sverige. Mest lönande att odlas i stort äro sådana sorter, som äro lämpliga att användas såsom torkade (bl. a. sviskon och katrinplommon, hvilka sistnämnda liksom några andra plommonsorter, t. ex. damascener, få, om de före torkningen skalas och befrias från kärnorna, namn pruneller l. bruneller) eller såsom syltade (reines-claude). Bland de till odling under våra klimatförhållanden lämpligaste och bästa sorterna må nämnas gröna reines-claude (frukterna gröna), tidiga sviskon (svartblåa), Esperens guldplommon (gula), Hackmans plommon (gulgröna), herreplommon (svartblåa), Jefferson (gula, rödprickiga), Johannisplommon (mörkblåa), kejsareplommon (blåröda), kungsplommon (blåröda), vanlig gul mirabell (små, gula), Lawrences plommon (gröngula), Vestmanlands rödplommon (röda), stora sockersviskon (svartblåa), Washington (gröngula) och röda äggplommon (med rödvioletta frukter). E. L.