Pnevmaticitet

Pnevmaticitet (af Grek. pnevma, luft), zool., kallas den egenskap hos foglarnas skelett, att ett större eller mindre antal af dess ben innehåller luft. I sin tidigaste tillvaro äro foglarnas ben, liksom däggdjurens, fyllda med märg, som genomsättes af blodkärl; men denna försvinner delvis snart, och i dess ställe träda luftfyllda håligheter. De så omgestaltade benen kallas pnevmatiska i motsats till de märgfyllda. Icke hos någon fogelart saknas pnevmatiska ben helt och hållet. De luftförande benen mottaga luft antingen från näshålan och eustachiska rören eller från särskilda luftsäckar samt ega särskilda öppningar för luftens insläppande. Minst utvecklade äro luftsäckarna hos slägtet Apteryx. De hafva en dubbel betydelse: för det första minskas fogelns specifika vigt genom deras fyllande, och för det andra underlätta de genom sin utvidgning och sammandragning ombytet af andningsluft i lungorna. C. R. S.