Sida 715
Plymouth ...
plåtarna måste naturligtvis sådana ugnar vara ganska olika konstruerade. C. A. D.
Plädd. Se Plaid.
Plädera (Fr. plaider, Med. Lat. placitare, af placitum, godtfinnande, åsigt), hålla ett försvarstal inför rätta; tala till förmån för någon eller något
Pläner kallas i Sachsen en gråhvit, mergel-aktig kalksten med anledning af sina jämna och plana förklyftningsytor. Plänern tillhör kritsystemet, och stundom har namnet äfven användts att beteckna underafdelningar af detta (t. ex. undre och öfre plänerkalk och plänermergel, motsvarande Turon- och, delvis, Senonetagerna). B. L-n.
Pläter (T. plattirte arbeit, af Sp. plata, silfver; Fr. plaqué) kallas plåt eller bleck af en mindre dyrbar metall, som man på en eller båda sidor belagt med en dyrbarare sådan för att spara på den ädlare metallen och ändock gifva det hela utseende af sådan. Sålunda pläteras silfver, guld eller platina på koppar, guld eller platina på silfver, tenn på bly o. s. v. Pläteringen tillgår sålunda att på den ytterst väl rengjorda ytan af underlaget (koppar-, silfver-, blyplåten) lägges ett likaledes ytterst väl rengjordt, lika stort, men tunnare bleck af pläteringsmetallen (silfver, platina, guld), hvarefter alltsammans utvalsas till tunnare bleck, hvarvid de båda metallerna sammanhållas endast genom adhesion mellan ytorna. Genom de stora framsteg, som galvanoplastiken (se d. o.) under senare tiden gjort, har användandet af pläter i betydlig grad minskats. Jfr Förgyllning och Försilfring. C. A. D.
Plöjning. Se Djupplöjning och Plog.
Plön (Ploen), stad i preussiska prov. Schleswig-Holstein, i ett synnerligen vackert läge mellan tvänne insjöar, vid jernvägen mellan Neumünster och Neustadt. 3,036 innev. (1880). Gymnasium, kadettskola. Den senare är inrymd i det forna slottet, som efter 1622 var residens för den hertigliga linien Holstein-Plön, hvilken härstammade från en af Hans d. y:s många söner, Joakim Ernst, och utslocknade på manssidan 1761 med hertig Fredrik Karl.
Plönnies [-is], Luise von, tysk författarinna, född Leisler, f. 1803, blef 1824 gift med läkaren A. v. P. i Darmstadt och enka 1847. Död 1872. Hon bildade sin stil efter engelska skalder och visade äkta begåfning, i synnerhet i sina erotiska, beskrifvande och religiösa dikter. Bland hennes alster må framhållas Gedichte (1844), Neue gedichte (1851), Mariken von Nymwegen (1853) och Lilien auf dem felde (1864). Hon utgaf äfven poetiska öfversättningar från engelska och flamländska.
Plöroser (Fr. pleureuses, egentl. gråterskor), hvita batistremsor, sådana som förr i tiden buros fästa nedtill å ärmuppslagen under de första dagarna af djup sorg.
Plötz. Se Ploetz.
Pneometer (af Grek. pnein, andas, och metron, mått). Se Spirometer.
Pneumococcus. Se Lungsjukdomar, sp. 294.
Pnevmaticitet (af Grek. pnevma, luft), zool., kallas den egenskap hos foglarnas skelett, att ett större eller mindre antal af dess ben innehåller luft. I sin tidigaste tillvaro äro foglarnas ben, liksom däggdjurens, fyllda med märg, som genomsättes af blodkärl; men denna försvinner delvis snart, och i dess ställe träda luftfyllda håligheter. De så omgestaltade benen kallas pnevmatiska i motsats till de märgfyllda. Icke hos någon fogelart saknas pnevmatiska ben helt och hållet. De luftförande benen mottaga luft antingen från näshålan och eustachiska rören eller från särskilda luftsäckar samt ega särskilda öppningar för luftens insläppande. Minst utvecklade äro luftsäckarna hos slägtet Apteryx. De hafva en dubbel betydelse: för det första minskas fogelns specifika vigt genom deras fyllande, och för det andra underlätta de genom sin utvidgning och sammandragning ombytet af andningsluft i lungorna. C. R. S.
Pnevmatik (af Grek. pnevma, luft). Se Aërodynamik.
Pnevmatiker. Se Medicin, sp. 1218.
Pnevmatisk (Grek. pnevmatikos, af pnevma, luft, andedrägt), som har gemenskap med luften eller med andedrägten; innehållande luft; drifven med luft, beroende på luftens sammantryckning eller förtunning. -- Pnevmatiska bad. Se Bad, sp. 1418. -- Pnevmatiska elddonet består af ett af starka glaseller metallväggar bildadt, nedtill slutet rör, i hvilket en tätt till väggarna slutande kolf kan skjutas upp och ned. Kolfven bestrykes med olja för att gå lätt och på samma gång sluta tätt till. Ett stycke fnöske instickes i en å kolfvens nedre ände befintlig fördjupning, och kolfven införes i rörets öppna ände, så att en qvantitet luft inneslutes i röret. Sättes nu rörets slutna ände mot ett fast underlag samt kolfven med ett kraftigt slag drifves ned mot rörets botten och derpå hastigt utdrages, antändes fnösket. Det till luftens sammanpressande använda arbetet har förvandlats till värme och tändt fnösket. -- Pnevmatiska organ, andningsorgan. Se Andning. -- Pnevmatiska skolan. Se Medicin, sp. 1218. -- Pnevmatisk kur. Se Medikopnevmatiska anstalten. -- Pnevmatisk post, ett slags i åtskilliga större städer anlagd underjordisk rörledning för befordring af bref- och telegrampackor mellan olika stationer med tillhjelp af komprimerad och förtunnad lufts påtryckande och sugande inverkan. Ledningen ar förlagd omkr. 1 m. under gatuläggningen, och afståndet mellan stationerna utgör 1,000--1,500 m. Vid rörets ena ändpunkt finnes en stor reservoar med sammantryckt luft, och vid den andra en med förtunnad luft (jfr Luftpump). Brefpackorna läggas i bleckcylindrar, hvilka insättas i röret, till ett antal af 10--20 tätt efter hvarandra; den sista är försedd med tätt slutande, läderklädd kolf. Genom samtidigt öppnande af kranar påsläppes den sammantryckta luften bakifrån samt bringas den i röret befintliga luften att utströmma framme vid mottagningsstationen, och sålunda framdrifves försändelsen med en fart af 1,000 m. i minuten. Enligt ett annat
Källa: Project Runeberg ·
