Sida 714
Plymouth ...
utgöres dock endast floret af ull (kamull), men undervarpen af bomull eller lin och inslaget af bomull. Dubbelplysch, med hår å bägge sidor, förekommer äfven. Ofta framställes tyget olikfärgadt eller tryckt i mönster. Plysch brukas till möbeltyg, kappor, borddukar o. dyl. Jfr Felb. Flossaväfnad och Sjagg.
Plåster (Lat. emplastrum), farmak., ett i köld mer eller mindre hårdt, i värme mjuknande, segt läkemedel för utvärtes bruk, erhålles antingen genom kokning af blyoxid med någon olja eller genom sammansmältning af harts, vax, fett med andra ämnen af oorganiskt eller organiskt ursprung. Det enklaste plåstret i Sv. farmakopén är blyoxideller blyplåstret (empl. oxidi plumbici), som man bereder genom att under ständig omrörning koka 1 del pulveriserad blyoxid med 2 delar olivolja, tills blandningen får plåstermassas fasthet. Denna massa är då ett slags blyoleat, eller en förening mellan blyoxiden och oljans feta syror. Detta blyplåster utgör liksom grunden eller »basis» till flere andra plåsterberedningar (tvålplåster, häftplåster, odörtplåster, gummiplåster m. fl.), i hvilka jämte blyplåstret ingå olika slag af andra ämnen. I de vanliga vax- och hartsplåstren ingår icke blyplåster. Plåster användas utbredda på tunnt skinn eller tätare tyg till förbindning af sår, uppmjukande af svullnader, befordrande af bölders »mognande», retning af huden och stillande af smärtor (nevralgier) genom inblandning af narkotiska ämnen i plåstret o. s. v. Ett plåster å ett sår skyddar i viss mån mot invandring af bakterier ur luften och bidrager sålunda till läkningen, men »läker» icke omedelbart, såsom allmänheten ofta tror. O. T. S.
Plåt kallar man smidiga metaller, sedan de blifvit utsmidda eller utvalsade till mer eller mindre tunna skifvor eller i allmänhet till sådana dimensioner, att längden och bredden äro betydligt förherskande öfver tjockleken. Plåt kan framställas af alla smidiga metaller. Allmännast i användning är emellertid jernplåten, hvilken tillverkas i en mängd olika dimensioner och erhåller olika benämningar efter de ändamål, för hvilka den skall användas, såsom pansarplåt, fartygsplåt, ångpanneplåt, saltpanneplåt, takplåt o. s. v. Äfven genom efterföljande behandlingar af den färdiga plåten erhåller denna särskilda benämningar, såsom galvaniserad plåt, då den öfverdrages med en hinna af zink, bleck l. hvitbleck, då den belägges med ett lager af tenn. Äfven nyttjas benämningen bleck ofta om de i allmänhet små plåtdimerisioner af ädlare metaller, som användas till hvarjehanda finare manufakturering. Ytterst tunnt bleck af guld och mässing kallas äkta och oäkta bladguld, af silfver och tenn silfverfolium och tennfolium. -- Plåt framställes numera mycket sällan med hammare, utan i allmänhet med valsverk, i hvilka mycket större noggranhet i dimensioner och beskaffenhet kan uppnås. Jernplåt införes under valsarna vid hög temperatur och är i allmänhet ännu tämligen varm, då valsningen slutar. Zink valsas vid omkr. + 150° C. temperatur. Andra melaller valsas vanligen kalla, men man måste emellanåt glödga dem för att förtaga de spänningar, som uppkomma i metallen genom valsningen och göra den skör. Sådan glödgning kan emellertid ej företagas och är ej häller behöflig för de mycket mjuka och lättsmälta metallerna bly och tenn. Endast för det slutliga förfärdigandet af de ytterst tunna bleckdimensionerna af vissa metaller, bladguld o. s. v., begagnas hammare (s. k. guldslageri). Jfr Pläter. C. A. D.
Plåt. Se Fotografi.
Plåt, ett stort fyrkantigt kopparmynt, som slogs i Sverige 1644--1776 och utgjordes af stämplade, tjocka kopparplåtar (de största vägande mer än 2 lisp.), med värdet i daler silfvermynt samt årtal och myntmärken åsatta i de merendels runda midtoch hörnstämplarna. Uppkomsten af detta egendomliga och oviga myntslag synes berott på statens afsigt att bereda fördelar åt kopparverken, hvilka hvart efter annat fingo tillåtelse att af sitt malmförråd sjelfva slå myntplåtar. Det mesta plåtmyntet skrodades och stämplades vid Avesta (som till 1674 var rikets enda plåtmyntningsort), men åtskilligt äfven vid Garpenbergs, Svappavara, Ljusnedals och Gustafsbergs (i Jämtland) kopparverk. De vanligaste sorterna voro myntplåtar om 8, 4, 2, 1 samt 1/2 daler s. m.; dessutom förekommo tidtals sådana om 10, 5 och 3 daler s. m. De å 10 och 8 daler voro rektangulära, de öfriga mera qvadratiska. Ofta afklipptes plåtar i hörnen och omstämplades, för justering af vigten. Myntets försämring röjes i de hvarandra aflösande myntordningarnas bestämmelser. Enl. myntordningen af d. 26 Jan. 1644 skulle 1 skpd koppar utmyntas till 69 daler s. m. (= 172 1/2 daler kopparmynt); enl. den af 1649 blef af 1 skpd koppar 75 daler s. m. Antalet daler s. m. på skeppandet steg derefter till 84, 90 och (1674) till 100, 1709 till 120, 1715 till 180, och sistnämnda kurs bibehölls, tills genom 1776 års realisation kopparmyntplåtarnas gångbarhet upphörde. Man har beräknat, att till dess sammanlagdt 315,337 skpd koppar myntats till plåtar, med ett totalvärde af 18,653,923 riksdaler specie. Jfr A. W. Stiernstedt: »Beskrifning öfver svenska kopparmynt och polletter» (1871--72). -- Äfven långt efter det kopparmyntplåtarna kommit ur bruk, har »plåt» användts såsom räknemynt. 1715--45 räknades en plåt = 2/8 rdr spec. = 2 dlr s. m. = 6 dlr k. m.; sedermera till 1776 fluktuerade värdet i rdr sp., men derefter var en plåt (fortfarande = 2 dlr s. m.) = 16 skilling specie, d. v. s. det silfvermynt, som i prägeln bar märket 1/3 riksdaler specie ( = 1,33 kr. i vårt nuv. mynt). Under förra hälften af 1800-talet (och på sina ställen i landet ända intill vår tid) har med namnet »plåt» betecknats 16 skilling riksgälds (= 33 1/8 öre i vårt nuv. mynt). Benämningen plåt tillades sålunda de af Riksgäldskontoret utgifna sedlarna å 16 skilling och det 1831--33 präglade silfvermynt, som bar det åsatta värdet af 1/12 riksdaler specie (= 16 skilling).
Plåtugn, metallurg., en flammugn, hvari plåt eller plåtämnen värmas före eller mellan valsningarna. Efter olika dimensioner af
Källa: Project Runeberg ·
