Poitou

Poitou [påatöli], fordom provins i Frankrike, begränsad af Bretagne, Anjou, Touraine. Berri, Marche, Angoumois, Saintonge, Aunis och hafvet, hade en areal af omkr. 20,000 qvkm. och motsvarar de nuv. departementen Vienne, Deux-Sévres och Vendée samt delar af Haute-Vienne, Charente, Charente-inférieure, Indre-et-Loire och Creuse. Dess hufvudstad var Poitiers. Landet beboddes i forntiden af de galliske pictones l. pictavi och förenades efter Galliens eröfring genom romarna med Aquitania secunda. I 5:te årh. besattes det af vestgoterna, efter 507 af frankerna, var från slutet af 7:de årh. förenadt med Aquitanien och indrogs i midten af 8:de årh. till franska kronan. Mot slutet af 9:de årh. gjorde sig de af de frankiske konungarna insatte grefvarna af P. ärftliga och tillade sig titeln hertigar af Aquitanien. Med Eleonora af Guienne kom landet 1137 till konung Ludvig VII, men 1154, sedan hennes andra gemål Henrik af Plantagenet blifvit engelsk konung, till England. Franske konungen Filip August eröfrade det 1205, och 1259, genom freden i Abbeville, afträddes P. formligen till Frankrike. Vid freden i Brétigny 1360 kom det för andra gången till England, men 1371 återeröfrades det af du Guesclin. Karl V gaf det åt sin broder Johan, hertig af Berri, och Karl VI efter dennes död åt sin son Johan, vid hvars död (1417) det återgick till kronan.