Pollett

Pollett (ett för Sverige egendomligt ord, af osäker härledning), stämpladt märke eller kort, som betecknar, att innehafvaren deraf har att åtnjuta någon rätt eller förmån vid detsammas aflemnande. I Sverige nyttjaäes sedan förra hälften af 1600-talet polletter i ganska vidsträckt omfattning, såsom bevis öfver verkstäldt arbete eller forsling, levererade varor o. dyl., men på samma gång såsom ett slags myntrepresentanter, egnade att ersätta bristen på verkligt skiljemynt inom de landsdelar, hvarest de hade sitt omlopp. Polletter gjordes först af näfver, sedermera mest af koppar, mässing, läder. De utfärdades förnämligast af de stora bergverken och bruksegendomarna. 1650--1750 voro de allmänt gängse inom Dalarnas, Vestmanlands och Uplands bergslag. Från midten af 1750-talet till långt in på 1830-talet voro (med stöd af k. bref) Stora Kopparbergs bergslags polletter gångbara i nästan hela mellersta Sverige. Sedan midten af innevarande århundrade har bruket af polletter fått en annan bestämmelse, näml. att genom tidsbesparing vid betalnings erläggande underlätta samfärdseln mellan närbelägna ställen såväl som förbrukningen af vissa nödvändighetsvaror. Jfr A. V. Stiernstedt: »Beskrifning öfver svenska kopparmynt och polletter» (1871--72). -- Se vidare Riksdagspollett.