Polonäs

Polonäs (Fr. polonaise, Ital. polacca), polsk dans i 3/4 takt och måttlig rörelse (mellan andante och allegro). Såsom dans är den af föga intresse och består, som bekant, hufvudsakligen blott i ett slags procession, som inleder balerna. Fordom lär den dock hafva dansats med olika figurer (turer). Musiken åter är i hög grad intressant och egendomlig. Dess utmärkande egenskap är förkärleken för synkoper, cesurer och slutfall på svag taktdel. Början sker alltid på stark taktdel, och ackompanjemangets rytm liknar bolerons. Om polonäsens ursprung råda olika meningar. Några anse den icke vara ursprungligen polsk, utan inkommen med Henrik af Anjou, då denne 1574 kröntes till konung i Polen. Deremot vittnar dock Sowinski (»Les musiciens polonais»), att redan gamla polska julsånger ega polonäsens rytm och karakter. Denna rytm är ock, som sagdt, så egen för polonäsen, att ingen annan dans derom påminner, utom i viss mån boleron och den svenska (sextondedels-) polskan. Men boleron var icke i bruk vid hofven på 1500-talet, och polskan torde -- att döma af sjelfva namnet -- snarare hafva kommit från Polen till Sverige än tvärt om. P. beskrifves första gången i Matthesons »Der vollkommene capellmeister» (1739) och synes vid samma tid hafva vunnit en stor popularitet, kanske i någon mån till följd af Polens och Sachsens förening under August III. Den blef ock en ej sällan använd kompositionsform inom instrumentalmusiken och ej häller utan inflytande på den vokala, särskildt inom italienska operan. Polonäser komponerades af Bach, Händel, Mozart, Beethoven, Weber, Schubert o. s. v. samt polackerna Kurpinski, Oginski och Chopin, hvilken idealiserade polonäsen till ett storslaget karaktersstycke. A. L.