Polska tronföljdskriget

Polska tronföljdskriget kallas det allmänt europeiska krig, som uppblossade med anledning af polske konungen August II:s död år 1733. Den döde konungens son, kurfurst August af Sachsen, försäkrade sig om Rysslands och Österrikes bistånd. Frankrike tog af dynastiska och politiska skäl parti för exkonung Stanislaus Leszczinsky och vann för honom äfven Spanien och Sardinien. I Sverige tillhörde sympatierna Stanislaus; en krigisk stämning flög genom landet, och 1734 års riksdag sammankallades med anledning deraf. Det lyckades emellertid A. Horns försigtiga statskonst att rädda Sverige från att indragas i kriget; men dermed hade Horn också brutit med den allmänna meningen, och krigsfrågan 1734 blef fröet till hattpartiets bildande och Horns fall. -- Emellertid hade de båda tronkandidaterna mot slutet af 1733, hvardera af sitt adelsparti inom Polen, valts till konungar och svärden dragits till strid. Ryssarna drefvo Stanislaus ur Polen; Frankrikes härar ryckte ut. Den polska tvistefrågan trädde dock i bakgrunden, och striden stod emellan de gamle fienderna Frankrike och Österrike. Skådeplats var dels Rhenlanden, dels Italien. Fransmännen besatte Lothringen och trängde öfver Rhen; uti Italien eröfrade de hela Milano, medan spaniorerna togo Neapel och Sicilien. Österrike förödmjukades och antog redan d. 3 Okt. 1735 Frankrikes vilkor, genom preliminärerna i Wien. Den definitiva freden afslöts på samma ställe d. 18 Nov. 1738. Om denna fred är sagd den paradoxen, att alla parterna vunno. Polen skrona tillföll August; Stanislaus fick ersättning på Österrikes bekostnad (Lothringen och Bar), likaså Spanien och Sardinien (uti Italien). Österrike fick den pragmatiska sanktionen erkänd. Krigets hufvudresultat var tvåfaldigt: Frankrikes seger öfver det österrikiska inflytandet uti Italien och Rysslands börjande herravälde öfver Polens politik. Kj.