Polykromi

Polykromi (af Grek. polys, mången, och chroma, färg), färgrikedom, färgvexling; konsthist., färgläggning af arkitekturens och skulpturens alster. Bruket att måla byggnads- och skulpturverk träffas i den förklassiska konsten hos egypter och assyrer, i den grekisk-klassiska konsten, under medeltiden samt, till någon del, under renaissancen. -- De grekiska marmortemplen voro delvis färgade. Särskildt torde inom den doriska stilen en god del af ornamentiken hafva varit målad, hvarjämte färgen tjenade till att framhålla den i allmänhet mycket lågt hållna relief-orneringen. Likaledes är det antagligt, att marmorstoderna åtminstone delvis varit målade, så att t. ex. de nakna partierna haft en annan ton än draperierna, att sömmar eller bårder å drägterna samt vapen, smycken o. dyl. framhållits särskildt medelst färg eller förgylining. Å de små statyetter och grupper af bränd lera, som anträffats i grafvarna, t. ex. vid Tanagra i Beotien, äro färgspåren ännu fullt tydliga. -- Inom den äldre medeltidsarkitekturen togs polykromien i vidsträckt grad i anspråk. De romanska ansenligare kyrkorna voro säkerligen i regeln fullständigt målade innantill, något som äfven iakttagits vid moderna restaurationer. Inom gotiken var detta ej i samma omfattning fallet, då en tillräcklig färgverkan här åstadkoms genom de brokiga glasfönstren. Dock saknas ej häller här färgade innerdelar. Såsom exempel på polykromi inom medeltidsskulpturen behöfva vi endast erinra om de brokiga altarskåpsbilderna, som äfven i Sverige bibehållits i stor myckenhet. -- Äfven den tidigare renaissancen visar en stark benägenhet för färgens prydnad. Synnerligen märklig är ur denna synpunkt 1400-talets italienska porträttskulptur med sin fullt naturalistiska framställning af personligheternas hy, hår, drägt, smycken o. s. v. Såsom material användes härvid trä, vax och papier-maché. Ett tämligen allmänt kändt, ehuru något yngre prof är det vackra i vax modellerade »flickhufvudet i museet i Lille». Synnerligen rikt på alster af denna konstart är Berlins museum. Seden att måla statyer och byster fortlefde länge i Spanien. -- I våra dagar, då äldre former och förfaringssätt med så mycken ifver uppletas och tillgodogöras, har man äfven försökt sig med mångfärgad arkitektur och skulptur. Exempel på fasadmåleri i brokiga färger förekomma mångenstädes, jämväl i Stockholm, och en utställning af polykrom skulptur var för ett par år sedan anordnad i Berlin. -- Inom den keramiska konstslöjden nyttjas uttrycket »polykrom» såsom motsats till den enfärgade eller s. k. camaïeu-dekorationen. Upk.