Poppius

Poppius, Gabriel, ämbetsman, föddes i Jokkas socken, Savolaks, Finland, d. 12 Dec. 1770. Efter studier vid Åbo högskola under Calonius' ledning egnade han sig med nit och framgång åt domarens värf, blef 1799 häradshöfding i Öfre Satakunta härad samt erhöll 1801 lagmans namn, tur och befordringsrätt. 1805 insattes han såsom ledamot i Rikets allmänna ärendens beredning och fick 1808 fullmakt såsom häradshöfding i Österoch Vester-Rekarne, Daga, Åkers och Selebo härads domsaga. Kort efter 1809 års statshvälfning utnämndes han till justitieråd och var derjämte verksam såsom ledamot af Lagkomitén, till dess han 1826 kallades till president i Kommerskollegium. Under P:s styrelsetid vid detta ämbetsverk framlades förslag till nya näringsförfattningar, organiserades Eskilstuna fristad, påbörjades offentliggörandet af årliga statistiska berättelser och inrättades Teknologiska institutet, Ullmagasinet i Norrköping m. m. Efter några års verksamhet såsom statsråd (1833--36), tillträdde P. 1838 sin sista och kanske käraste lifsuppgift, direktörskapet vid Landtbruksakademien, hvilket han skötte till sin död. Han afled i Stockholm d. 3 Jan. 1856. -- Vid Karl XIV Johans regeringsjubileum (1843) utnämndes P. till serafimerriddare; han var den förste ofrälse ämbetsman, som fått mottaga denna utmärkelse. Han var ock en af sin tids ypperste ämbetsmän. Han var ledamot af Landtbruksakademien (1817) och Vetenskapsakademien (1827) samt kreerades 1818 till juris doktor. J. H.