Porpora, Niccolò Antonio, italiensk tonsättare och sånglärare, f. 1686 i Neapel, lärjunge af Gaetano Greco och Mancini, blef helt ung kapellmästare hos portugisiska sändebudet i Neapel, erhöll 1719 anställning såsom sånglärare vid Conservatorio di Sant' Onofrio, för hvilket han skref oratoriet Il martirio di Santa Eugenia, verkade sedan dels i Venezia, dels i Wien och kom 1728 till Dresden, der han fick insteg vid hofvet. Följande år kallades han till London för att träda i spetsen för ett operasällskap, afsedt att täfla med Händels. Detta orsakade dock ingen ovänskap mellan P. och Händel, hvaremot P. lefde i spändt förhållande till Hasse, hvilken osämja härledde sig deraf att Hasse vid ett tidigare besök i Neapel anmält sig till undervisning hos P., men snart öfvergaf denne och vände sig till Scarlatti. I London qvarstannade P. till 1736, hvarpå han efter en tids vistelse i Venezia och Wien kom åter till Neapel, der han 1760 efterträdde Abos såsom kapellmästare vid katedralen och Conservatorio di Sant' Onofrio, och der han dog 1766. Samtliga hans operor, af hvilka man känner namnen på 33, äro föråldrade, likaså hans oratorier, hvaremot större värde tillerkännes några af hans tryckta instrumentalverk: 6 sinfonie da camera för två violiner, violoncell och bas, 12 violinsonater och 6 klaverfugor. En biografisk uppsats öfver P. är författad af Villarosa i »Memorie dei compositori etc.» (1840). Såsom sånglärare är P. kanske mera berömd än någon annan.
Nordisk familjebok · första upplagan
Porpora
Ämne: Italienska och franska operatonsättare · Tonsättare och musiker
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 19–20 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗