*Portugal har en areal af 88,954 qvkm. eller tillsammans med Azorerna och Madeira 92,157 qvkm., med en befolkning 1890 på fastlandet af 4,660,095 pers. och tills. med öarnas 5,049,729 pers. Medan ökningen i det kontinentala P. 1864–78 var pr år endast 0,33 proc., var tillväxten 1878–90 1,10 proc. Qvinkönets öfvervigt (51,87 proc. qvinnor mot 48,13 proc. män) är påfallande stor. Enligt folkräkningen 1890 kunde af männen 79,2 proc., af qvinnorna 85,4 proc. hvarken läsa eller skrifva; t. o. m. i Lissabon är nära hälften af innevånarna analfabeter, bland soldaterna 78 proc. I enskilda distrikt är förhållandet ännu sämre. — Enligt en 1884 företagen räkning funnos då 1,300 fabriker, med 90,144 arbetare och ett tillverkningsvärde af 27 mill. milreis, hvaraf ensamt på ylleindustrien kommo 97 fabriker, med 39,600 arbetare. Tobaksfabrikationen drifves af ett med monopol utrustadt bolag och lemnade 1893–94 1,892,500 kg. tobak, cigarrer och cigarretter till ett värde af 7,2 mill. milreis, hvarpå staten hade en inkomst af 4,35 mill. Införseln (utom ädla metaller) värderades 1896 till 39,58 och utförseln till 26,14 mill. milreis. För 1895 uppgafs hela vinexporten till 68,2 mill. liter, deraf 27,25 mill. liter portvin. Landets handelsflotta bestod s. å. af 258 fartyg, om 88,885 tons, deraf 51 ångfartyg, om 41,161 tons. Från utrikes ort inlöpte i P:s (jämte Azorernas och Madeiras) hamnar 5,990 fartyg, om 6,257,750 tons, deraf 4,202 ångfartyg, om 5,938,381 tons. Jernvägarna hade 1896 en längd af 2,358 km., af hvilka 1,470 km. tillhörde staten. Statstelegrafliniernas längd var 7,245 km.
Genom lagen af d. 28 Mars 1895 förändrades deputeradekammarens sammansättning och genom en lag af d. 25 Sept. s. å. äfven pärskammarens. Enligt denna finnas i 1:sta kammaren ej längre valda medlemmar, utan den består af 90 af konungen för lifstid utnämnda pärer (oberäknadt medlemmar af konungahuset och de 12 biskoparna i fastlandsstiften) samt 52 ärftliga medlemmar. De utnämnde pärerna, hvilka måste vara minst 40 år gamla, kunna utses utan hänsyn till samhällsklass, ehuru vissa begränsningar och disqvalifikationer äro föreskrifna. Deputeradekammarens ledamöter, hvilka nu äro endast 120 (deraf 6 för kolonierna), utses genom direkta val för 3 år. För rösträtt fordras att hafva fyllt 21 år, kunna läsa och skrifva eller betala i skatt minst 500 reis; uteslutna från rösträtt äro för brott åtalade, tiggare, de som afträdt all sin egendom till borgenärer, personer i andras bröd, arbetare i statens verkstäder samt soldater och underofficerare i tjenst. För valbarhet fordras att hafva minst 400 milreis i årlig inkomst, men jurister, lärare, läkare och personer, som tagit någon lärdomsgrad, äro valbara oafsedt inkomsten. Pärer och vissa statstjenstemän äro icke valbara till 2:dra kammaren, och deputerade få ej under sessionen och 6 månader efter denna mottaga något aflönadt statsämbete. Cortes samlas och åtskiljas på bestämd tid utan konungens åtgörande, och den senare har intet veto mot båda kamrarnas två gånger fattade beslut. — Statsinkomsterna för 1897–98 beräknades till 55,1 mill. milreis (deraf 12,4 mill. i direkta skatter, 19,6 mill. i tullar samt 4,8 mill. af jernvägar, post och telegraf m. m.) och utgifterna till 55 mill. (deraf civillistan 525,000, räntor och amortering på statsskulden 17,8 mill.). Statsskulden, som 1853 var endast 29,3 mill. milreis, har sedan ökats ofantligt genom upptagande af lån, under 40 år (1853–92) ej mindre än 312,17 mill. milreis, och uppgick 1896 till 756,3 mill. milreis (deraf 592,2 mill. konsoliderad, 25,9 mill. sväfvande och 138,2 mill. amorteringsskuld).
Försvarsväsende. Armén utgöres numera af 24 infanteri- och 12 jägarreg:ten, alla på 2 bataljoner och 1 bataljonskader, 2 lancier- och 8 chassörreg:ten, om 3 sqvadroner och 1 kader (på 2 kompanier), 3 fältartillerireg:ten, om 10 batterier (på 6 kanoner) och 2 batterikadrer (på 4 kanoner), 2 bergsartilleribrigader, om 2 batterier (på 6 kanoner) och 4 batterikadrer, 2 fästningsartillerireg:ten, om 8 kompanier, 8 kompanikadrer och 4 sjelfständiga kompanier, samt 2 ingeniörreg:ten, om 2 bataljoner och 1 bataljonskader (på 4 kompanier) jämte 1 torpedkompani, hvartill komma förvaltnings- och strafftrupper, municipal- och fiskalgarde, hvilka båda senare uppgå till 6–7 tusen man. Trupperna äro delade mellan 4 divisioner, med tillsammans 9 brigader, jämte fristående kommandon på Madeira och Azorerna, och dessutom stå alla infanteri-, kavalleri- och artilleritrupper under en inspektör, kallad generalkommendant. Arméns fredsstyrka är bestämd till 30,000 man, med 2,700 officerare; krigsstyrkan beräknas till 4,000 officerare, 150,000 man och 23,000 hästar och mulåsnor med 264 kanoner, en utan tvifvel alldeles för hög beräkning. — Rekryteringen hvilar enligt lagen af d. 13 Maj 1896 på allmän värnpligt, som inträder vid 20 års ålder. I regeln förblifver den inkallade i aktiv tjenst 3 år och tillhör derefter första reserven 5 och andra reserven 4 år, tillsamman 12 år, men alla, som icke inkallas på grund af den begränsade fredsstyrkan, öfverföras omedelbart till andra reserven. Byte af lottdragningsnummer äfvensom friköpning från tjenst vid aktiv trupp och första reserven är tillåten (för 150,000 reis eller 600 kronor). Dessa penningar användas till att gifva andra reserven någon öfning, hvilket eljest icke sker. — Rörande kolonialtrupperna har ingen förändring skett. C. O. N.
Krigsflottan bestod 1898 af 1 pansarfartyg, 5 pansarkryssare af 2:dra klass (föreslagna eller under byggnad), 3 moderna kryssare af 3:dje klass, 4 äldre af samma klass, 26 kanonbåtar af olika storlek (deraf 10 för flodtjenst), 15 torpedbåtar af 1:sta klass och 30 mindre jämte några öfnings- och transportfartyg m. m. Trots de dåliga finanserna ämnar man anskaffa flere dyrbara krigsfartyg.
P:s utomeuropeiska besittningar äro: Kap Verde-öarna, 3,851 qvkm., omkr. 110,000 innev., Guinea, 37,000 qvkm., omkr. 800,000 innev., São Thomé och Principe, 1,080 qvkm., omkr. 21,000 innev., Angola 1,315,460 qvkm., omkr. 12,4 mill. innev., Öst-Afrikas fristat, 768,740 qvkm., omkr. 800,000 innev., besittningarna i Indien (Goa, Diu, Darnão), 3,658 qvkm., 572,290 innev. (1887), Macao, 12 qvkm., 67,036 innev. (1885), Timor och Kambing, 16,300 qvkm., omkr. 300,000 innev., tills. omkr. 2,146,100 qvkm., med omkr. 15 mill innev.
Historia. Konung Ludvig afled d. 19 Okt. 1889 och efterträddes af sin son Karl, hvilken vid sitt regeringstillträde förklarade, att han framförallt ville upprätthålla de portugisiska anspråken i Afrika. Emellertid tvang England d. 11 Juni 1890 genom ett ultimatum regeringen att återkalla Serpa Pinto från det omtvistade Makolololandet, hvilket mycket upprörde nationalkänslan och framkallade tumultuariska uppträden samt tvang ministèren att afgå. Slutligen lyckades det regeringen att d. 28 Maj 1891 afsluta ett fördrag med England, hvarigenom P. behöll en del af det omstridda landet, n. om Sambesi, hvarjämte sjöfarten på denna flod och Sjire förklarades fri. En svår ekonomisk kris hemsökte vid denna tid landet, hvars affärer länge varit dåliga. I Febr. 1892 nedsattes ämbetsmännens löner med 5–20 proc.; äfven konungen afstod från en femtedel af sin civillista, skatterna höjdes, men trots allt förmådde P. icke fullgöra sina förbindelser, utan måste genom ett dekret af d. 13 Juni göra statsbankrutt genom att förklara, att det kunde betala endast en tredjedel af räntorna å statsskulden. Allvarliga protester deremot framställdes af intresserade makter, dock utan påföljd. Väl tvangs kabinettet att afgå, men ej häller det följande, under Hintze Ribeiro, kunde tillfredsställa fordringsegarna, ehuru det bl. a. minskade armén med 10,000 man. Äfven de privatekonomiska förhållandena rubbades alltmer; derigenom ökades socialisters och anarkisters antal i landet. En valreform företogs 1895. (se ofvan). J. Fr. N.