Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Postbonde

Ämne: Kamerala hemman och jordskatter · Stat, riksdag, finanser och föreningar

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 96–97 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Postbonde, kamer., åbo på posthemman (se d. o.). I Sveriges första postordning, af år 1636, föreskrefs, att en ordinarie postgång skulle på sådant sätt ordnas, att vid de stora stråkvägarna genom landet edsvurna postbönder skulle finnas bosatta på 2 à 3 mils afstånd från hvarandra och svara för postens fortkomst. Till postbönder indelades åbor på sådana kronohemman, som genom sin belägenhet voro till posthemman tjenligast. Postbonden ålåg att, så snart han hörde »den ankommande posten blåsa i posthornet, göra sig färdig att straxt annamma brefven af honom och dermed oförtöfvadt genom natt och dag, oaktadt hvad väder som vara kan, vidare fortlöpa» minst en inil på 2 timmar. I vanliga fall anförtrodde postbonden postföringen åt en af de två drängar, som han var ålagd att hålla. Postbäraren skulle på bröstet vara försedd med ett vapenmärke, bära ett spjut (»spiss») i handen och ett posthorn vid sidan. Den, som ofredade postbonden eller hans drängar under tjenstens utöfvande, straffades med lifvets förlust. Å andra sidan tillhöllos postbönderna vid straffbestämmelser att sköta postföringen fermt, troget och utan nyfikenhet. Redan 1646 öfvergick man från löpande postbud till »postskjuts», och i regeln skulle milen tillryggaläggas på 1 1/2 timme. I den mån postgången utvidgades, ökades postbondens »postskjuts» eller »posthemmans skjuts», men han hade i ersättning först och främst fördelen att med stadgad åborätt innehafva ett kronohemman och derjämte frihet från all annan skjutsning och transport än »postskjuts», vidare från rotering, inqvartering, gästning, dagsverken och vissa kommunala uppdrag samt var till sin person skyddad mot bysättning. Från skjutsfärdspengar var han befriad, men fick i öfrigt betala grundskatt. Med inrättandet af posthemman vid landsvägarna fortgick intill midten af vårt århundrade, då yrkandet om att skilja postföringen från jordbruket gjorde sig gällande. 1861 börjades posthemmansskjutsens indragning, och vid 1870 års utgång upphörde definitivt all sådan skjuts. Alla f. d. posthemman roterades och fingo sig påförda de onera, från hvilka de förut varit befriade. Postbonden blef derefter likställd med kronobonden. Kbg.