Potential

Potential, fys. Magneter och med elektricitet laddade ledare förändra genom sin närvaro beskaffenheten af det dem omgifvande rummet, så att, om en magnet eller en med elektricitet laddad kropp införes i detta rum, denne påverkas af krafter, hvilka icke skulle uppträda, om icke magneterna eller ledarna der vore tillstädes. Det rum, inom hvilket magneterna eller ledarna verka, kallas deras magnetiska eller elektriska fält. Tillståndet i hvarje punkt af ett dylikt fält bestämmes af den verkan, som krafterna utöfva på en i punkten befintlig mängd magnetism eller elektricitet; och det arbete, som erfordras eller utvecklas, då enheten elektricitet föres från en punkt utom fältet till punkten i fråga, kallas, efter förslag af W. Thomson, denna punktens elektriska potential. Potentialskilnaden mellan tvänne punkter i fältet är lika med det arbete, som erfordras för att föra enheten elektricitet från den ena punkten till den andra. Detta är fullkomligt analogt med den verkan, som jorden utöfvar på materiella massor inom sin atmosfer, inom sitt mekaniska fält. För att från jordytan mot tyngdkraftens verkan upplyfta enhetsmassan (1 kg.) till en viss punkt erfordras alltid ett bestämdt, på höjden beroende arbete, hvilket är denna punktens mekaniska potential. Och likasom det inom jordens fält finnes många punkter, som ligga på samma nivå och följaktligen hafva samma mekaniska potential, finnes det inom hvarje elektriskt fält många punkter med samma elektriska potential. Dessa punkter bilda slutna ytor, s. k. nivåytor. Inom jordens fält faller en kropp från en högre nivå till en lägre, om ingenting hindrar fallet, och på samma sätt drifves positiv elektricitet från en punkt med högre potential till en med lägre. Deraf följer, att, om elektriciteten på en ledare är i hvila, alla punkter på densamma måste hafva samma potential och dess yta bilda en nivåyta. På samma sätt, som man godtyckligt valt hafsytan till utgångspunkt för den mekaniska potentialen och derifrån räknar höjder och djup, har man valt jordens elektriska beskaffenhet till jämförelsemått för potentialen, dervid stödjande sig på den vunna erfarenheten att potentialskilnaderna å densamma äro i det närmaste lika med noll. En punkts potential är således det arbete, som erfordras för att föra enheten positiv elektricitet från jorden till honom. Sätter man tvänne punkter med olika potential genom en metalltråd i förbindelse med hvarandra, uppstår en elektrisk ström, hvars energi per enhetsmassa är lika med potentialskilnaden mellan punkterna i fråga, och hvars hela energi, som ger sig tillkänna genom trådens uppvärmning, följaktligen är lika med potentialskilnaden multiplicerad med strömstyrkan. -- Alldenstund elektromotoriska krafter (se Ohmska lagen) mätas med den potentialskilnad de förmå åstadkomma, har man för elektro-motorisk kraft och potentialskilnad samma praktiska enhet, eller 1 volt. Se vidare Potentialfunktion. A. Bi-n.