Prärihunden

Prärihunden, Cynomys ludovicianus, zool., hör till familjen ekorrdjur (Sciuridae) inom gnagarnas ordning och däggdjurens klass. Kroppen är kort och tjock, hufvudet stort, kindpåsarna förkrympta, öronen mycket små, svansen kort, yfvig och likformigt hårbevuxen, framfötternas tumme tydlig och försedd med stor klo. Färgen är ofvan ljust rödbrunaktig, med inblandadt grått och svart, undertill smutshvit; svansen har vid spetsen bruna band. Längden utgör 40 cm., hvaraf 7 cm. komma på svansen. prärihunden, som af canadiska pelsjägare fått sitt namn på grund af sitt skällande läte, lefver på Nord-Amerikas slätter (prärier) i vidsträckta samhällen, hvilka man på grund af deras storlek kallar »byar». Jordhögar, hvar och en utgörande fullt ett vagnslass, äro der uppkastade på 5--6 m. afstånd från hvarandra framför ingångarna till de hålor, hvilka prärihundarna gräft till bostäder åt sig, och som hafva än en, än två ingångar. Trampade stigar leda mellan bostäderna, och det ser ut, som rådde stor vänskap mellan dessa djur. Vid valet af plats för sina »byar» synas prärihundarna fästa sig vid förekomsten af ett slags kort, krusigt gräs (Sesleria dactyloides), som tillika med en rot utgör deras enda föda. I »byarna» råder en liflig verksamhet; men derunder äro djuren väl på sin vakt och försvinna, då fara synes hota, ögonblickligen i sina hålor för att snart åter försigtigt titta fram. Tillsammans med prärihunden pläga skallerormar och präriugglor lefva, ofta i samma håla, i fred och ro. I slutet af Okt. tillstoppar prärihunden ingångarna till sitt bo, faller derefter i dvala och visar sig icke åter, förrän vårvärmen väckt honom till nytt lif. Hans kött är välsmakande, hvarför han ock faller byte för jägaren. C. R. S.