Predikareboken

Predikareboken (Hebr. Koheleth) l. Salomos predikare benämnes en af Gamla testamentets kanoniska böcker, tillhörande den didaktiskt poetiska afdelningen (maschal). Dess fullständiga titel är »Koheleths ord, Davids sons, konungens i Jerusalem». Namnet koheleth, hvilket torde böra betraktas såsom en signatur, bakom hvilken författaren döljer sig, är i Septuaginta och Vulgata öfversatt med Ecclesiastes (d. v. s. folkförsamlare eller talare i en folkförsamling), af Luther med Prediger (predikare). Fordom antogs allmänt Salomo vara bokens författare. Att så icke kan vara fallet har bibelkritiken för länge sedan till fyllest bevisat. Författaren, antagligen en judisk prest eller rabbin i Alexandria, torde sannolikast hafva lefvat under den första perioden af ptoleméernas välde (320--217 f. Kr.), före judarnas förtryck under Ptolemaios IV. -- Bokens hufvudsakliga innehåll utgöres af en drastisk skildring af menniskohjertats kamp och qval under sökandet efter en fullt tillfredsställande verldsordning. Menniskolifvets fåfänglighet och det ringa värdet af alla denna verldens rikedomar och njutningar framhållas derunder på det bjertaste. Menniskan bör derför icke fästa sitt hjerta vid det jordiska, som alltigenom är fåfänglighet, förgänglighet. Med tacksamhet och resignation bör hon emellertid mottaga det timliga goda såsom en gåfva af Gud, använda det efter hans vilja samt troget uppfylla sin kallelses pligter under ständig tanke på den allt vedergällande gudomliga rättfärdigheten. J. H. B.