Prokuratorn i kejserliga senaten för Finland. I kejsar Alexander I:s reglemente af d. 18 Aug. (n. st.) 1809 för regeringskonseljen, numera senaten, i Finland bestämdes, att i konseljen skulle finnas en prokurator med skyldighet att vaka öfver att ordning och skick iakttoges vid rättegången och vid målens handterande, samt att konseljens tjenstemän noga fullgjorde sina skyldigheter, och att deras ämbetsfel, efter lagarnas stränghet, beifrades. Prokuratorns åligganden bestämdes närmare genom instr. af d. 12 Febr. (n. st.) 1812. Enligt denna ännu gällande instruktion bör prokuratorn biträda generalguvernören vid inseendet deröfver att såväl landets allmänna lag som andra förordningar efterlefvas; hvarjämte honom åligger att, så vidt hans öfriga ämbetsgöromål det medgifva, närvara vid regeringskonseljens sammanträden och hafva akt derpå att alla ärenden i laga ordning och rätteligen handteras; vidare att genomgå och granska hofrätternas vid hvarje sessions slut afgifna förteckningar och berättelser, öfvervaka kronans ämbetsmäns och fiskalers tjensteverksamhet samt öfver hufvud vara högste offentlige åklagare i landet. Genom förordn. af d. 8 Maj 1876 har det dessutom ålagts prokuratorn att vid hvarje landtdag till Finlands ständer afgifva berättelse om lagskipningen i landet och lagarnas handhafvande under den tid, som förflutit sedan senaste ständermöte. Prokuratorn, som bör företaga ämbetsresor för att öfvervaka lagskipningen i landet, har till sitt biträde en prokuratorsadjoint, som vid behof träder i hans ställe. Prokuratorn är chef för ett ämbetsverk, benämndt prokuratorsexpeditiorien. M. G. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Prokuratorn
Ämne: Finland: historia och förvaltning · Finland: socknar, pastorat och härad
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 300 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗