Proselyt

Proselyt (Grek. proselytos, egentl. en, som nalkas, främling), den som går öfver från en religion till en annan. Hos judarna förekommo under den äldre tiden endast sparsamt proselyter från hedendomen. De voro för det mesta slafvar. Dock öfvergingo till judendomen äfven fria hedningar, hvilka, med undantag af ammoniter och moabiter, tillätes att öfvergå, om de tillhörde den tredje generationen af i Palestina inflyttade främlingar. Upptagandet i judendomen skedde genom omskärelsen, och proselyterna hade alla en verklig judes rättigheter, om man frånräknar beklädandet af högre ämbeten. Under makkabéertiden utvecklades proselytväsendet betydligt såsom reaktion mot selevcidernas försök att tvinga judarna till förnekelse af sin tro. Efter denna tid uppstodo två slags proselyter, rättfärdighetsproselyter (rättfärdighetens pr.) och portproselyter (portens pr.). De förre voro genom omskärelsen och förpligtelsen till hela ceremoniallagen fullständigt införlifvade med judendomen, och deras öfvergång skedde, efter en förberedelse- och undervisningstid, genom tre ceremonier: omskärelsen, proselytdopet och proselytoffret. Benämningen portproselyter härledes dels af det i lagen ofta förekommande uttrycket »främlingen, som är inom dina portar», dels deraf att dessa proselyter, såsom ej helt tillhörande den judiska församlingen, icke tillätos beträda templets inre förgård, utan måste stanna vid dennes port. De voro icke omskurna och hade icke förbundit sig till ceremoniallagen, utan endast till de s. k. sju noakiska buden (förbud mot afguderi, mot gudsförsmädelse, mot blodsutgjutelse och mord, mot otukt, mot stöld och rof, mot olydnad mot öfverheten, mot blods förtärande). Dessutom fingo de icke arbeta på sabbaten och ej äta något syradt under påskhögtiden. De åtnjöto allmänna medborgerliga rättigheter och rätt till fattigunderstöd samt fingo besöka synagogorna. På Jesu tid utgjorde de ett stort antal, och många af dem blefvo kristendomens första bekännare. -- Proselytmakeri, omvändelsenit; ifrigt bemödande att värfva anhängare till en lära eller åsigt. J. P.