Pskov

Pskov (Pleskov). 1. Guvernement i nordvestra Ryssland, begränsadt af guvernementen S:t Petersburg i n., Novgorod, Tver och Smolensk i ö., Vitebsk i s. och Livland i v. Areal 44,208 qvkm. (deraf 995 qvkm. vatten). Omkr. 920,000 innev., de fleste storryssar jämte omkr. 8,000 ester, 500 letter och 1,500 judar. Landet är till större delen slätt, endast i s. och s. ö. bergigt. Omkring floderna Lovat och Polist utbreder sig en stor skogbevuxen kärrtrakt, som i n. sträcker sig ända till S:t Petersburg. Floderna äro många och höra till tre särskilda bäcken: till sjöarna Peipus och Pskov floderna i n. v. (Velikaja med dess många tillflöden), till sjön Ilmen floderna i midten (Sjelonj, Polist, Lovat) och till Düna de sydöstra vattendragen. Floderna äro till en del segelbara och användas i stor utsträckning till timmerflottning. Guvernementet har ej mindre än 850 sjöar. Den största är Pskov, som betäcker en yta af 734 qvkm. och är genom ett 60 km. långt sund förenad med Peipus. Skogar upptaga nära hälften, i vissa distrikt ända till 2/3 af arealen. Oaktadt den magra jorden är åkerbruket hufvudnäring, men fyller ej behofvet af spanmål. Mycket lin exporteras. Vid de större sjöarna och floderna idkas ett indrägtigt fiske. Industrien är obetydlig. -- 2. Hufvudstad i nämnda guvernement, belägen på ömse sidor om Velikaja, 14 km. från dess utflöde i sjön Pskov, vid Petersburg--Varsjav-jernvägen, 275 km. s. v. om Petersburg. Regelbunden ångbåtsförbindelse med Dorpat (på 10 timmar). Omkr. 21,000 innev. Stadens hufvuddel med kremlj och flere förstäder, bl. a. stadsdelen Zapskovije, ligger på Velikajas högra sida, på den venstra förstaden Zavelitjije. Katedralen i kremlj har ombygts fyra gånger sedan 12:te årh. och eger flere gamla reliker samt grafvar, som hysa biskopar och furstar i P. Det stora antalet kyrkor samt ruinerna af en mängd kloster i och utanför den nuv. staden vittna om P:s forna storhet och rikedom. Den nuv. staden är till stor del byggd af trä och visar spår af förfall. Många af innevånarna lefva af jordbruk och trädgårdsskötsel, andra hafva sin näring af den varutrafik jernvägen framkallat. Staden är säte för en grekisk biskop och har ett prestseminarium, gymnasium o. a. undervisningsanstalter. -- P., fordom en systerrepublik till Novgorod och en af Rysslands äldsta städer, bibehöll sin sjelfständighet och sina fria institutioner ända till 16:de årh. Floden Velikaja hade alltifrån den aflägsnaste forntid varit en handelsväg mellan södra Ryssland och norra Östersjön, och det var helt naturligt, att en rysk befäst stad tidigt skulle uppstå i dalen. I 12:te årh. blef P. en »prigorod» till republiken Novgorod, d. v. s. måste i vissa afseenden lyda under Novgorods jurisdiktion och hjelpa det i krigstid. P. hade emellertid sin egen (valde) furste och blef sedan senare hälften af 13:de årh. så mäktigt, att det af Novgorod erkändes som jämlike (1348). I sin ordning hade P., som under senare delen af medeltiden räknade omkr. 60,000 innev., flere »prigorod», och dess välde sträckte sig öfver det område, som nu bildar distrikten Pskov, Ostrov, Opotjka och Gdov. P:s institutioner liknade Novgorods -- en allmän församling af stadens borgare (den s. k. vjetje) afgjorde de vigtigaste ärendena, mottog vad och valde fursten --, men hade en mera demokratisk karakter. I 13:de årh. hade P. blifvit en vigtig station för handeln mellan Novgorod och Riga. Ett årh. senare ingick det i hanseförbundet. Dess köpmän och handelsföreningar hade faktorier i Narva, Reval och Riga. Den emellan de »svarte» och de »hvite» (storborgarna och de ringare klasserna) förda striden erbjöd storfursten af Moskva många tillfällen att inblanda sig i P:s inre affärer; 1399 tillegnade han sig rättigheten att bekräfta valet af P:s furste. Efter Novgorods fall (1478) kunde P. ej längre försvara sin sjelfständighet emot Moskva. 1510 intogs det af Vasilij IV Ivanovitj; vjetje upphäfdes, de inflytelserikaste familjerna förflyttades till Moskva, och en vojevod sattes att, å storfurstens vägnar, styra staden. Dess merkantila betydelse försvann snart, dess strategiska fortfor. Under medeltiden hade litaverna och svärdsriddarna vid flere tillfällen sökt komma i besittning af P. 1240 lyckades de senare intaga staden, men blefvo 1242 på Peipus-sjöns is besegrade af Alexander Nevski. Senare traktade Polen efter P. Det belägrades 1579 i 7 månader af Stefan Bathori. 1615 började det belägras af Evert Horn, som redan 1613 förgäfves stormat P. och som d. 30 Juli 1615 stupade utanför dess murar, och derefter till Okt. s. å. af Gustaf Adolf. Under Peter I blef P. befäst läger.