Pulteney

Pulteney [pö'ltöni], William, engelsk statsman, f. 1684, blef 1705 ledamot af underhuset. Der tog han under drottning Annas regering ifrigt del i whigs' opposition mot de segrande tories och gjorde sig snart bemärkt genom sin lysande talegåfva, rik på träffande infallen och skarpa utfall; och då tories 1712 sände till Tower whigs' främste ledare, P:s vän Robert Walpole, fortsatte P. med ökad skärpa striden i underhuset, der han da var oppositionens mest framstående ledare. När med Georg I:s uppstigande på tronen whigs åter blefvo segrande, fick P. såsom statssekreterare för krigsärendena en plats i den nye konungens första ministèr (1714) och blef 2 år derefter ledamot af Privy council. En förändring bland whigs uppstod 1717, då Walpole, P. m. fl. ogillade Englands deltagande i kriget mot Sverige, och följden blef, att båda afgingo ur ministèren. Det dröjde likväl icke länge, innan Walpole åter blef den ledande i Englands styrelse, men P. blef då icke så ihågkominen, som han väntat, och började en våldsam opposition, hvarunder han bl. a. blef det vältaligaste språkröret för det allmänna tänkesättet i fråga om parlamentskorruptionen, och var af Walpoles alla motståndare sannolikt den fruktansvärdaste. Efter Walpoleministèrens fall 1742, fick P. i uppdrag att bilda det nya kabinettet. I detta åtnöjde han sig med en mindre betydande plats, ty i allmänhet var han mera en ordets än en handlingens man och skydde allt ansträngande arbete. Han blef s. å. earl of Bath och tog såsom sådan plats i öfverhuset, men förlorade derigenom hela sitt förra inflytande i underhuset. År 1746 blef han emellertid ännu en gång ställd i spetsen för ministèren, den mest kortlifvade, som i Englands häfder omtalas, ty den varade endast »48 timmar, 7 minuter och 11 sekunder» enligt P:s egen uppgift. Derefter omtalades P. alltmera sällan, och han tyckes varit tämligen glömd af sin samtid, då han afled, 1764. P. var »sannolikt den smakfullaste och mest glänsande talaren i underhuset under tiden emellan S:t Johns afgång och Pitts uppträdande». P. O. Bm.