Purcell

Purcell [pö'rsäll], Henry. Englands störste tonsättare, född 1658 i London, död derst. 1695, förlorade tidigt sin fader, som var medlem af Chapel royal, samt erhöll sin musikaliska utbildning under Cooke och Humfrey. Såsom dramatisk tonsättare uppträdde P. redan 1675, då efter beställning operan Dido and Aeneas uppfördes i en trängre krets och tilldrog sig så mycken uppmärksamhet, att P. erhöll en mängd beställningar på inlägg uti dramatiska stycken, såväl lustspel som tragedier. Till denna tid hör hans musik till Shakspearcs Timon af Athen. 1680 blef han organist i Westminsterkyrkan och skref under de följande sex åren, utom 12 sonater för två violiner och generalbas, nästan endast kyrklig musik, mest s. k. »Welcome songs». Derefter återtog han sin verksamhet för scenen och författade musik till Drydens sorgspel Tyrannic love m. fl. samt 1690 sin första egentliga opera, Dioclesian, och följande år sin förnämsta dramatiskt-musikaliska skapelse, King Arthur, till text af Dryden. Härtill anslöto sig operan The fairy queen och musiken till Lees The massacre in Paris, Drydens Amphitryon, d' Urfeys Don Quixote samt en stor mängd andra. Ett rikt urval ur hans kompositioner för scenen finnes uti A collection of ayres composed for the theatre (1697). Högre konstnärligt värde ega hans kompositioner för kyrkan, om de än voro mindre epokgörande, en egenskap, som man måste tillerkänna hans skapelser för scenen, alldenstund P. grundlade en nationel opera, som dock senare undanträngdes af den italienska. Hans kyrkomusik hade betydligt inflytande på Händels kompositionssätt, sedan denne samtidigt bosatt sig i London. Uti »Purcell's sacred music» (1829--32) finnes samlad största delen af hans kompositioner för kyrkan, utgörande »Anthems» med orkester eller orgel, hymner, psalmer, kanon m. m. Af kammarmusik skref han 10 fyrsatsiga sonater för piano, ofvannämnda triosonater och Lessons for the harpsichord or spinnet (1696). Sedan 1879 utgifves af Breitkopf & Härtel en samlingsupplaga af P:s verk.