Pyemi

Pyemi (af Grek. pyon, var, och haima, blod), med., varfeber, anses uppstå derigenom att var inkommer i blodet. Är detta var af dålig beskaffenhet (ruttet, innehållande septiska ämnen). så uppstår septisk pyemi (putridfeber l. septikemi; se d. o.). Båda kallas äfven sårfeber. Man är ännu icke på det klara med huruvida det septiska ämnet är organiskt (bakterier) eller kemiskt (ptomain) eller bägge delarna. Vid pyemi inkomma var, blodlefrar eller andra väfnadspartiklar i blodströmmen samt bilda proppar (emboli) här och der i inre organ (såsom i mjelte, lefver, njurar, lungor, hjerta) och ofta kilforrniga blodutgjutningar, infarkter, och varhärdar, allt under frossbrytning, feber, allmänt illamående och betydlig kraftnedsättning. Öppna sår blifva samtidigt fula och stinkande samt upphöra att läkas. Ofta inträffar döden under ett tyfus-artadt tillstånd. Pyemien förekommes bäst genom ytterlig renlighet och antiseptisk behandling af sår. R. B.