Qvittning, jur., upphäfvande af två personers ömsesidiga fordringar genom samtidigt upphäfvande af motsvarande ömsesidig skuld. Om A har att fordra 100 kr. af B, men B har att fordra 100 kr. af A, kan uppgörelse dem emellan lämpligen ske, utan dubbla betalningsåtgärder, på det sätt att den ena fordringen går i qvittning mot den andra. Att en sådan uppgörelse kan komma till stånd på frivillighetens väg är uppenbart. Men detta är icke nog; det kan icke få bero af den ene borgenären att motsätta sig ett uppgörelsesätt, som icke kan lända honom till skada, men för den andre kan innebära väsentliga fördelar. Lagstiftningen gifver derför under vissa förutsättningar de ömsesidiga fordringsegarna rätt att fordra qvittning. Dessa förutsättningar äro, att fordringarna äro likartade -- d. v. s., att den ena fordringen kan omedelbart afräknas å den andra -- samt att den fordran, med hvilken man vill qvitta, är »klar» -- d. v. s. ostridig eller behörigen styrkt -- »ständig» -- d. v. s. rättsligen bestående -- och förfallen till betalning. Under dessa förutsättningar kan den, som sökes till betalning för sin gäld, fordra att dera få qvitta motsvarande belopp af sin fordran å den betalningssökande borgenären.
Den rätt till qvittning, som sålunda inträder, är i viss mån oberoende af senare inträffande förändringar. Så fortvarar denna rätt, äfven om fordringen preskriberas och sålunda upphör att vara »ständig», eller om genfordringen öfvergår till tredje man och sålunda ömsesidigheten i fordringsförhållandet upphör. I sistnämnda fall fortvarar rätten dock endast, när genfordringen icke grundar sig å en »löpande» förskrifning. Försättes den ene borgenären i konkurs, eger den andre i konkursboet qvittningsrätt för hela det förut qvittningsbara beloppet, ej endast för det, som i utdelning belöper å hans fordran. Då qvittning, så vida den icke är frivillig, förutsätter pröfning huruvida fordran är qvittningsgill eller icke, kan qvittning definitivt vinnas endast i rättegång eller vid lagsökning; dock torde ett förut framstäldt qvittningsyrkande icke böra frånkännas betydelse t. ex. i fråga om ränteberäkning. För att göra qvittningsrätten gällande mot anspråk, som i rättegångs- eller lagsökningsväg framställes, erfordras icke genstämning eller särskild ansökan hos öfverexekutor; qvittningsyrkandet kan göras under form af invändning. I lagsökningsförfarandet kan qvittning icke erhållas för annan fordran än den, som grundar sig på skriftligt fordringsbevis. Vid utmätning kan direkt qvittning icke framtvingas; men under vissa förutsättningar eger den, hos hvilken utmätningen verkställes, begära, att till gäldande af skulden hans motfordran tages i mät. I. Afz.