Rabanus Maurus (Hrabanus M.), det 9:de århundradets mest framstående teolog, föddes i Mainz omkr. 776, erhöll sin första utbildning i Fulda kloster, blef derpå Alkuins lärjunge i Tours, 803 lärare och 822 äfven abbot i Fulda samt upphöjdes 847 på ärkebiskopsstolen i Mainz. Död 856. Klosterskolan i Fulda blef genom honom synnerligen berömd. Hans många, alla bibelns böcker omfattande kommentarer röja en oerhörd beläsenhet i de latinske kyrkofädernas skrifter och åtnjöto under hela medeltiden det största anseende. Detsamma gäller om hans många homilier. Hans arbete De institutione clericorum är en sammanfattning af allt hvad kyrkans ämnesvenner behöfde inhemta såsom förberedelse till prestämbetet. Mot Gottschalks lära om en dubbel predestination (till salighet och till fördömelse) uppträdde han som en förklarad motståndare, emedan antagandet af en predestination till fördömelse syntes honom göra Gud till det ondas upphof. Fördenskull sammankallade han en synod i Mainz (848), som exkommunicerade Gottschalk och fördömde hans lära. Sjelf skilde R. mellan Guds förutvetande och förutbestämmelse samt ställde fördömelsen endast under förutvetandets synpunkt. Han uttalade sig äfven mot Paschasius Radbertus' transsubstantiationslära och delade i allt väsentligt Ratramni spiritualistiska uppfattning af nattvarden. Bland R:s skrifter, hvilka finnas samlade hos Migne (banden 107--112), må för öfrigt nämnas Martyrologium. H. W. T.
Nordisk familjebok · första upplagan
Rabanus Maurus
Ämne: Tyska teologer och bibelforskare · Teologer och predikanter
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 612 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗