Rågång

Rågång (af Fornsv. ra, egentl. stång, råmärke), en genom vissa märken å marken betecknad gränslinie mellan skilda jordegendomar, som tillhöra olika skifteslag. I landskapslagarna omtalas sådana märken under namn af »tiaeldru sten», »mark», »maerki», »ra», »ramaerki» samt »ra ok rör». Den sist nämnda beteckningen öfvergick från Uplandslagen till landslagarna och återfinnes i 1734 års lag (»rå och rör»). Enligt denna lags ännu gällande stadganden (Jordabalken, kap. 12), som kompletterats genom bestämmelser i Skiftesstadgan d. 9 Nov. 1866 kap. 5, äro de giltiga rågångsmärkena af tre slag: rå och rör, fasta märken och rågator. Rå och rör skola utgöras af femstensrör, d. v. s. af en sten i midten, som hvilar å en häll två fot under jord och ligger tre fot ofvan jord, samt af fyra mindre stenar omkring denna s. k. hjertsten. Å hällen under hjertstenen skall rågångens väderstreck vara inhugget, hvarjämte rågångens riktning från femstensröret skall utmärkas medelst en sten, s. k. utliggare, som sättes på ett afstånd af högst tjugo fot derifrån. Fasta märken, som af gammalt för laga skilnad erkänts, och som äro af den natur, att de ej kunna af menniskohand rubbas eller af sig sjelfva försvinna, räknas i saknad af rå och rör såsom giltiga rågångsmärken. De fasta märkena (berg, jordfasta stenar, åar, sjöar l. dyl.) skola förses med utliggare på högst sextio fots afstånd. Genom skogsmark skall rågång utmärkas medelst upphuggen rågata till sex fots bredd, med visare på högst ett tusen fots afstånd från hvarandra. -- Ännu enligt 1734 års lag (J. B. 13: 1) likasom enligt äldre stadganden skulle häradshöfdingen med några nämndemän i jordegarnas närvaro utsätta rå och rör, men snart öfverflyttades denna uppgift på landtmätarena, som efter utfördt värf skulle upprätta rågångsbeskrifning och karta. I skiftes-, egoutbytes- och rågångskartor, som af rätten faststälts, likasom i råbref och domar i rågångstvister kan man sålunda erhålla rågångsbeskrifningar, genom hvilka en rågång kan vitsordas och bestämmas. Blir det numera nödigt att i och för skifte eller eljest bestämma en rågång, som antingen förut icke faststälts eller behörigen bestämts eller ock visserligen är bestämd och fastställd, men hvars läge å marken icke är klart, enär mellan kartor, beskrifningar eller domar å ena sidan och förhållandena å marken å andra sidan öfverensstämmelse icke råder, eller gränsmärkena rubbats, förstörts l. dyl., så skola rågrannarna af landtmätaren kallas till sammanträde för att få rågången bestämd. Med afseende å den en gång fastställda eller eljest bestämda rågången, hvars rätta sträckning anses tvetydig, skall nu landtmätaren pröfva föreliggande handlingar och förhållanden samt med ledning deraf uppgå rågången. Sedan protokoll öfver förrättningen och rågångskarta upprättats och delgifvits jordegarna, må dessa föra klagan inom två månader genom stämning till vederbörlig domstol, d. v. s. stadsdomstol, om det gäller rågång mellan stadsjord, eljest häradsrätt. Föres ej klagan, blir rågångsförrättningen gällande och fastställelse deraf domstolen meddelad. Gäller frågan en rågång, som aldrig faststälts eller behörigen bestämts, kunna antingen parterna förena sig om en sådan, hvarefter sådan öfverenskommelse jämte karta af landtmätaren upprättas och till domstolen ingifves för att i dess protokoll intagas, eller ock upprättar landtmätaren en karta, upptagande de olika äskade rågångarna samt de tvistandes anförda skäl, hvarefter hvarje tvistande kan medelst rättegång inför allmän domstol anhängiggöra målet. Det af en delegare väckta käromålet skall pröfvas för alla, och genom domstolens dom i rågångstvisten blir rågången fastställd. Jfr Gränsmärke. K. H. B.