Randers

Randers, stad på östra kusten af Nörrejylland vid Gudenå, 11 km. från dess utlopp i Randersfjorden, 13,457 innev. (1880). Staden, som är uppförd på en höjdsluttning, räknar såsom sina förnämligare byggnader S:t Mortenskyrkan (stadens enda kyrka, från 14:de årh.), en lärd skola och en navigationsskola, en synagoga och ett rikt hospital, som hyser 100 hjelpbehöfvande och understöder ytterligare 200. R. är säte för en amtman, och ett dragonregemente ligger der i garnison. Framför rådhuset restes 1882 en staty öfver Niels Ebbessön. Stadens handel och skeppsfart äro betydliga och stadda i tillväxt; år 1886 egde den 31 fartyg om 3,515 tons, deraf 6 ångare om 1,290 tons. Industrien har att uppvisa ångbrännerier, bryggerier, ångsåg, jernvägsvagnfabrik m. m.; dess handskar åtnjuta gammalt anseende. I R. finnas en sparbank och en »diskonto-, låne- och sparbank». Staden står i jernvägsförbindelse med Aarhus och Viborg (sedan 1862--63) med Aalborg (sedan 1869) och med Grenaa (sedan 1876). -- Staden namnes först 1086, då de jutske bönderna samlade sig der vid resningen mot Knut den helige. Den 1 April 1340 blef holsteinske grefven Geert dräpt i R. af Niels Ebbessön. 1643 hade svenske generalen Wrangel der sitt hufvudqvarter. Under medeltiden hade R. 6 kyrkor och 4 kloster, af hvilka ett vid reformationen ändrades till slott, Dronningborg, som refs 1721. E. Ebg.