Ranieri

Ranieri, Antonio, italiensk skriftställare, f. i Neapel 1809, studerade vid italienska och tyska universitet, var många år advokat och utnämndes af Viktor Emanuel till professor i historiens filosofi vid Neapels universitet samt blef 1877 senator. I sin sociala roman Ginevra, o l'orfana della Nunziata (1839; 3:dje uppl. 1862) afslöjade R. afskyvärda missbruk vid förvaltningen af barmhertighetsinrättningar, hvarigenom han ådrog sig förföljelser från presterskapets sida. Hans Storia d'Italia de Teodosio a Carlomagno (1841) är en klassisk skildring af den påfliga hierarkiens uppkomst och Il frate Rocco (1844) en i folklig ton hållen vädjan till italienska nationalandan. Mest känd har R. blifvit genom sin uppoffrande vänskap för den sjuke skalden Leopardi, hvilken han vårdade i flere år, hvars skrifter han utgaf efter dennes död, och hvars minne han äfven har hugfäst i skriften Sette anni di sodalizio con Giacomo Leopardi (1880). R. dog 1888. Hans samlade arbeten utgåfvos i 3 bd 1862--64.