Ranidae

Ranidae, vattengrodor, zool., bilda en familj inom de stjertlösa amfibiernas ordning (Batrachia; se Groddjuren) och amfibiernas klass. Kroppen är jämförelsevis smal, hufvudet kort och platt, med bred mun, främre fotparet mycket kortare än det bakre, hvars tår ofta förenas medelst hel simhud, huden ofvanpå kroppen vanligen besatt med vårtor, på dess undre sida deremot slät. Tungan är fastvuxen med främre änden, pupillen rund, trumhinnan mestadels tydlig; öronkörtlar och sugskifvor på tårna saknas, och gommen bär oftast tänder. Dit hörande arter äro hemma i alla verldsdelar samt uppehålla sig vid och i vatten och på fuktiga ställen. De hålla sig under den kalla eller torra delen af året undangömda, men vakna vid vårens eller regntidens inträde åter upp och börja sin fortplantning, hvarunder de låta höra sina gälla läten och derigenom ofta blifva störande. I vattenrikare varma land äro grodorna framme året om, och der synes deras fortplantning infalla i hvilken månad som hälst, hvarför man också hör dem året om. Till lekplatser välja grodorna de vattensamlingar, i hvilka de lägga sina äggklumpar. Ungarnas utveckling försiggår hos samma art betydligt långsammare i kallare än i varmare luftstreck. Våra arter anses med rätta som nyttiga djur, men familjens jättar förgripa sig på mindre husdjur. Mångenstädes användas vattengrodor till föda och skattas i detta hänseende högt. I motsats till paddorna betraktas de icke med afsky, om än med motvilja, af menniskorna. Fiender hafva de många bland både högre och lägre ryggradsdjur. På senaste tiden har man börjat hålla vattengrodor i fångenskap, och genom lämplig behandling har man fått dem lika tama som löfgrodor. Länge hafva de fått göra tjenst vid vetenskapliga försök (man erinre sig galvanismen). Bland hithörande slägten må nämnas Megalophrys, Pseudis och Rana (se dessa ord). C. R. S.