Raynal

Raynal [räna'l], Guillaume Thomas François, fransk skriftställare, f. 1713, d. 1796, tillhörde jesuitorden och utöfvade det presterliga kallet intill 1748, då han kom till Paris, der han gjorde bekantskap med sin tids förnämsta författare och tänkare. Sjelf vann han ryktbarhet genom åtskilliga arbeten, bl. a. Histoire du Stathoudéral (1748) och Histoire du parlement d' Angleterre (s. å.), i hvilka han lade i dagen sina frihetsvänliga tänkesätt. Dessa funno ett ännu skarpare uttryck i hans märkliga verk Histoire philosophique et politique des établissements et du commerce des européens dans les deux Indes (1780). Der nöjde han sig nämligen icke med att i högstämda ordalag fira den amerikanska frihetskampens ärorika seger eller att med hänförelse skildra dess framtida inflytande på det föråldrade samhällsskicket i Gamla verlden. Allestädes sökte han tillfälle att uttala sin stränga dom öfver folkets förtryck, antingen det gällde negern, som såldes till slaf, eller europén, som stupade i orättrådiga krig. I sina anfall mot missförhållanden och missbruk tvekade han icke att angripa maktens innehafvare, vare sig de tillhörde kyrkan eller staten; konungen sjelf skonades icke. Det är naturligt, att ett sådant arbete, helst vid en tid då sinnena redan voro lifligt upphetsade, skulle väcka ett oerhördt uppseende. Boken blef tagen i beslag och författaren dömd till fängelse. Han undgick dock parlamentets dom genom att fly och söka en tillflyktsort i Tyskland, der han vistades till 1787, då han erhöll tillstånd att återvända till Frankrike, men icke till hufvudstaden. Han bosatte sig i Marseille, till dess att nationalförsamlingen utverkade för honom rättighet att vistas i Paris. Såsom valdt ombud för Marseille hade han kunnat deltaga i de politiska förhandlingarna, men hans tänkesätt hade under landsflykten så förändrats, att han icke ansåg sig böra emottaga uppdraget. Bland hans öfriga arbeten må nämnas Anecdotes littéraires (1750), Mémoires politiques de l'Europé (1754) och Tableau et révolutions des colonies anglaises (1781). J. M-r.