Sida 386
Raumo ...
bd, 1861--84). -- 2. George R., den föregåendes broder, f. 1815, egnade sig åt arkeologiska och teologiska studier, blef professor i Gamla tidens historia vid universitetet i Oxford (1861) och domprost i Canterbury (1872). Hans förnämsta arbeten äro The seven great monarchies of the ancient eastern world (3 bd, 1885), Ancient history (1887) samt, i förening med brodern, en förträfflig öfversättning af Herodotos med kommentar (4 bd; 3:dje uppl. 1876). H. A.
Ravn, Hans Mikkelsen (latiniseradt Corvinus), dansk skolman, född på Djursland omkr. 1610, blef rektor i Slagelse 1640, sedermera prest i Örslev vid Skjelskör 1652 och dog d. 20 Aug. 1663. R. berömmes som en utmärkt, men ytterst sträng skolman. Han visade sig i flere fall vara före sin tid, både genom de förslag han 1649 framlade rörande skolväsendet och genom den ifver, hvarmed han yrkade på modersmålets användning vid undervisningen i stället för latinet och dess bevarande för främmande inblandningar. Han gjorde också ett första, ehuru mycket knapphändigt, utkast till en dansk språklära. Af betydelse äro hans Heptachordum danicum (1646, utgörande både en sångskola och en musikhistoria) samt Rhythmologia danica, en förtjenstfull verslära (1649). E. Ebg.
Ravn, Niels Frederik, dansk sjömilitär, ämbetsman, född d. 18 Juni 1826 i Köpenhamn, blef löjtnant i flottan 1844 och deltog i korvetten »Galatheas» verldsomsegling 1845--47. Såsom lärare i matematik först vid Sökadetakademien och senare vid Militære höjskolen och dess efterträdare, Officersskolen, (1851--73) skref R. en förtjenstfull, ehuru ofullbordad lärobok i Analytisk geometri (2 dlr, 1869--71) och deltog derjämte i gradmätningen. År 1873 blef han sjöminister och har sedermera oafbrutet haft flottans angelägenheter om hand, 1875--79 endast som direktör, men eljest som minister, och var 1881--84 tillika krigsminister. Han genomförde 1880 års lag om sjöförsvaret och har företagit en ombildning af undervisningsanstalterna för flottan. Under hans ministertid har den danska torpedoflottiljen bildats. Sedan 1873 har R. i folketinget representerat Köpenhamns åttonde krets. Han blef kapten 1866, kommendör 1873 och konteramiral 1885. E. Ebg.
Ravne-Floke, norsk viking, en af Islands första upptäckare, hette egentligen Floke Vilgerdssön och var från Rogaland. Vid sin afresa från Norge höll han ett stort blot åt tre korpar, hvilka skulle visa honom vägen. I närheten af Island släpptes de, och en af dem flög då mot land. R. uppehöll sig tvänne vintrar på ön, hvilken han gaf namn, och for derefter hem till Norge. Y. N.
Ravnejuv l. Ravngjuv. Se Bandaksvandet.
Rayah, rayas. Se Raja 1.
Rayer [raije'], Pierre François Olive, fransk läkare, f. 1793, d. 1867 såsom professor i jämförande medicin vid fakulteten i Paris samt ordförande i helsovårdsnämnden och i franska läkaresällskapet, stiftade Société de biologie och författade åtskilliga arbeten i medicin, bl. a. Le delirium tremens (1819), Traité théorique et pratique des maladies de la peau (3 bd, 1826--27; 2:dra uppl. 1835) och Traité des maladies des reins (3 bd, 1839--41).
Raygräs. Se Lolium.
Raynal [räna'l], Guillaume Thomas François, fransk skriftställare, f. 1713, d. 1796, tillhörde jesuitorden och utöfvade det presterliga kallet intill 1748, då han kom till Paris, der han gjorde bekantskap med sin tids förnämsta författare och tänkare. Sjelf vann han ryktbarhet genom åtskilliga arbeten, bl. a. Histoire du Stathoudéral (1748) och Histoire du parlement d' Angleterre (s. å.), i hvilka han lade i dagen sina frihetsvänliga tänkesätt. Dessa funno ett ännu skarpare uttryck i hans märkliga verk Histoire philosophique et politique des établissements et du commerce des européens dans les deux Indes (1780). Der nöjde han sig nämligen icke med att i högstämda ordalag fira den amerikanska frihetskampens ärorika seger eller att med hänförelse skildra dess framtida inflytande på det föråldrade samhällsskicket i Gamla verlden. Allestädes sökte han tillfälle att uttala sin stränga dom öfver folkets förtryck, antingen det gällde negern, som såldes till slaf, eller europén, som stupade i orättrådiga krig. I sina anfall mot missförhållanden och missbruk tvekade han icke att angripa maktens innehafvare, vare sig de tillhörde kyrkan eller staten; konungen sjelf skonades icke. Det är naturligt, att ett sådant arbete, helst vid en tid då sinnena redan voro lifligt upphetsade, skulle väcka ett oerhördt uppseende. Boken blef tagen i beslag och författaren dömd till fängelse. Han undgick dock parlamentets dom genom att fly och söka en tillflyktsort i Tyskland, der han vistades till 1787, då han erhöll tillstånd att återvända till Frankrike, men icke till hufvudstaden. Han bosatte sig i Marseille, till dess att nationalförsamlingen utverkade för honom rättighet att vistas i Paris. Såsom valdt ombud för Marseille hade han kunnat deltaga i de politiska förhandlingarna, men hans tänkesätt hade under landsflykten så förändrats, att han icke ansåg sig böra emottaga uppdraget. Bland hans öfriga arbeten må nämnas Anecdotes littéraires (1750), Mémoires politiques de l'Europé (1754) och Tableau et révolutions des colonies anglaises (1781). J. M-r.
Raynouard [ränouar], François Juste Marie, fransk skriftställare, f. i Provence 1761, blef advokat och invaldes 1791 i Lagstiftande församlingen samt hölls under skräckväldet i fängelse. Han vardt 1806 medlem af Lagstiftande kåren, invaldes 1807 i Franska akademien och var 1817--26 dennas ständige sekreterare. Död 1836. R. bröt väg för en närmare kännedom om provençalska språket och trubadurernas poesi, bl. a. genom arbetena Choix des poésies originales des troubadours (6 bd, 1816--21) och Lexique roman (6 bd, 1836--44). Dervid lät han dock inbillningskraften leda sig långt och dref rent af den satsen att de öfriga romanska språken
Källa: Project Runeberg ·