Sida 762
Rottesjöhö ...
stranden af Nieuwe Maas, som der upptager ån Rotte. Förr, då staden var begränsad af fästningsverk, hade den formen af en liksidig triangel med den 2 km. långa basen utmed floden, men numera har den bredt ut sig i alla riktningar, och till stadsområdet höra sedan 1869 äfven ön Fijenoord och en del af venstra Maasstranden. En väldig dam, på hvilken en af stadens förnämsta gator, Hoogstraat, ligger, delar den triangulära gamla staden i tvänne hälfter: Binnenstad (inre staden) och Buitenstad (yttre staden); den senare är genomskuren af breda flodarmar, som bilda ypperliga hamnar, der äfven de största ostindiefarare kunna vid kajerna lossa sin last. Utmed flodsidan går en bred kaj, kallad Boompjes, emedan den är planterad med träd. Från triangelns spets skäres staden af en stor jernvägsviadukt (byggd omkr. 1870, hufvudsakligen af jern), som fortsättes öfver floden till Fijenoord och södra stranden af en stor jernvägsbro. Parallelt med jernvägsbron byggde staden 1873 en jernbro för gatutrafik. Ehuru ett halft tjog protestantiska sekter, rom. katoliker, gammalkatoliker och judar äro representerade i staden, har ingen af dess kyrkobyggnader något framstående arkitektoniskt värde. Groote kerk l. Laurenskerk är en gotisk tegelbyggnad från senare hälften af 15:de årh., med ett 90 m. högt torn, ypperlig orgel samt grafvårdar öfver Lambert Hendrickszoon, Kortenaar, Corneliuszoon de Witt, J. van Brakel och andra holländska sjöhjeltar. Andra mera framstående byggnader äro Museum Boijmans, stadshuset samt börsen (från 1723, gården öfvertäcktes 1867 med en väldig glaskupol), som äfven innehåller en samling fysikaliska instrument och böcker, tillhörig Bataafsch genootschap. Museum Boijmans, en 1847 af staden förvärfvad samling taflor, mest af nederländska konstnärer, nedbrann 1864, då flere taflor förstördes, men återuppbyggdes 1867 och har sedan betydligt tillökats. I nordvestra delen af staden ligger zoologiska trädgården (från 1857). De förnämsta undervisningsanstalterna äro Erasmus-gymnasiet, en konstslöjds- och handtverksskola samt en navigationsskola. På Groote markt, som till stor del utgöres af en öfver en kanal hvälfd stenbro, står en bronsstaty af Erasmus (Rotterdamus); i parken längs Maas v. om staden står en staty af skalden Tollens, och efter en staty af statsmannen G. K. van Hogendorp har det forna Boijmansplein bakom museet fått namnet Hogendorpsplein. Folkmängden, som ännu 1830 uppgick till endast 72,294 pers., hade vid 1887 års slut ökats till 193,658 pers. Staden har skeppsvarf, maskinverkstäder, bränvinsbrännerier och sockerbruk samt ett stort antal mindre verkstäder för bearbetning af metaller samt tillverkning af blyhvitt, fernissor, tobak, cigarrer, choklad m. m. R. är dock företrädesvis en handelsstad, som sedan midten af årh. gjort ofantliga framsteg. De från R. utgående fartygen utgjorde 1850 i antal 27,9 proc. och i drägtighet 35,77 proc. af från landets alla hamnar utgående fartyg, men dessa siffror hade 1883 ökats till resp. 43,75 och 49. R. har sålunda blifvit hvad Amsterdam fordom var -- landets förnämsta hamn. Efter fullbordandet af den »nya vattenvägen» genom Hoek van Holland (1872) ligger R. endast 2 timmars väg från hafvet, och kanalen är stor nog för fartyg af 7 m. djupgående. Antalet fartyg, som utgått genom den nya kanalen, har ökats från 4,471 med en drägtighet af 1,688,700 tons (1873) till 8,177 med 4,382,100 t. (1884). Jämte sjöhandel har R. en högst liflig flodtrafik icke blott med nederländska städer, utan äfven med belgiska och tyska. 1885 egde staden 43 segel- och 50 ångfartyg med en sammanlagd drägtighet af 99,000 tons. -- R. leder sannolikt sitt ursprung från fästena Wena och Bulgerstein, af hvilka det senare förstördes af hoeks 1426. Under några månader af året 1572 innehades staden af spaniorerna.
Rottesjöhö, fjälltopp på Dovreplatån i Norge, 1,650 m. hög.
Rotti, en af de små Sundaöarna i ostindiska arkipelagen, s. v. om ön Timor, från hvilken R. skiljes genom Rottisundet. Areal 985 qvkm. Ön är delad mellan ett antal malajiska höfdingar, som erkänna nederländska regeringens öfverhöghet.
Rotting kallas de smala klättrande stammarna af flere arter Calamus (t. ex. C. Rotang; se Calamus och Drakblod), hvilka kunna nå en längd af hundratals fot samt för sin böjlighet och längd ibland kallas »kabelrotting». O. T. S.
Rottlerin. Se Kamala.
Rottmann. 1. Karl R., tysk landskapsmålare, f. 1798, d. i München 1850, höll sig i sina studier hufvudsakligast till naturen, men studerade också Nicolas Poussin och Joseph Koch. Han slog sig ned i München 1822 samt reste 1825 i Italien och 1834--35 i Grekland. Först målade han små landskap från den bajerska bergstrakten, och då var för honom teckningen hufvudsak, koloriten bisak. Efter sin italienska resa utförde han i arkaderna till Hofgarten i München 28 italienska landskap i freskmålning, mera dekorativa i sin verkan, kännetecknade genom liniernas skönhet och den ljusa, friska tonen (numera starkt skadade af väder och vind samt okynne). På sin höjdpunkt står han i sina 23 enkaustiskt (med inbrända färger) målade grekiska landskap i Nya pinakoteket, berömda för den deri framträdande förmågan att karakterisera och gifva djupare betydelse åt naturformerna i ett landskap med historiskt namn genom ljus och luft, utan att förfalla i symbolisk spetsfundighet. Så t. ex. visar han Slagfältet vid Marathon under verkan af ett storartadt uppstigande oväder, Delos, Apollons födelseort, under belysning af en klar morgonsol. Dessa bilder, målade på puts, befinna sig i en egen sal i museet, hvilken de ensamma fylla, och äro belysta så, att det infallande ljuset träffar bilden, men icke åskådarens öga, hvarigenom verkan betydligt stegras. -- 2. Leopold R., den föregåendes broder, f. i Heidelberg 1812, d. i München 1881, var liksom brodern landskapsmålare, men honom olik både i innehåll och i stil, ty han
Källa: Project Runeberg ·