Sida 87
Predikosjukan ...
att angifva tillståndet eller de omständigheter, under hvilka predikatsverbets handling eger rum. I svenskan återgifves ett dylikt attribut med ett adverbial (eller en sats): Socrates venerum laetus hausit = S. tömde giftet med glädje. K. F. J.
Predikosjukan har man kallat en form af ekstas (se d. o.), yttrande sig i en med kroppslig sjukdom, kramp och dvala förenad oemotståndlig drift att sjunga psalmer och hålla botpredikningar. Under år 1839 och de närmast derefter följande åren framträdde denna sällsamma sjukdom i Småland och spridde sig derifrån snart äfven till Vestergötland, der den inom kort vann en sådan utbredning, att de af sjukdomen behäftade 1843 uppgåfvos till ett par tusen personer. Fenomenet började vanligen med kroppsskakningar och konvulsioner, hvarefter de sjuke föllo i ett slags dvala, i hvilket tillstånd de sedan, efter uppvaknandet, sade sig hafva sett syner. Innehållet af de sjukes tal eller predikningar var nästan öfverallt enahanda och bestod i de enklaste uppmaningar till bättring och afhållelse från allt slags synd, hvarunder allt möjligt äfven af högst oskyldig art utpekades såsom ovilkorligen syndigt. Ofta förekommo äfven förutsägelser om verldens snart förestående undergång samt särskilda varningar, förmaningar och uppmuntringar med anledning af de syner, som varit den talande förunnade. Religiösa sånger och psalmer omvexlade understundom med predikandet. (Se J. Pontén: »Om predikosjukan i Småland», 1843.) -- Om predikosjukan erinrade äfven en annan svärmisk företeelse, som 1865 först visade sig inom åtskilliga församlingar i nordvestra Småland af Linköpings stift. Äfven der framträdde fenomenet såsom en i grunden kroppslig, ehuru själen på ett egendomligt sätt afficierande sjukdom. Kroppslig vanmakt i förening med ett högljudt ropande till Gud var det i allmänhet utmärkande. Från Lommaryds församling, der rörelsen först yppade sig, spridde den sig sedermera till Linderås och Bälaryd, äfvensom till vissa delar af Flisby och Solberga församlingar. Derifrån öfverfördes densamma till Vista kontrakt inom Vexiö stift, der den tämligen plötsligt framträdde under våren och sommaren 1872. Icke sällan förekom, att yngre personer, mestadels qvinnor, fingo konvulsioner och föllo omkull eller, såsom det hette, »blefvo slagna», hvarunder ock några bland dem predikade. Andra sjöngo och stampade derunder takten med fötterna samt klappade i händerna. Rörelsen utsträckte sig äfven till barnen, men afstannade snart af sig sjelf. Äfven på åtskilliga andra orter, t. ex. i Norrland och Helsingland, hafva mera enstaka fall af predikosjuka förekommit. En qvarlefva af predikosjukan fortlefver i den s. k. hopparesekten (se d. o.) inom vissa församlingar af Vestbo härad och Sunnerbo härad i Vexiö stift. J. H. B.
Predikstol, den vanligtvis på ena långsidan i kyrkans skepp anbragta upphöjda plats, hvarifrån predikan hålles. I de äldsta kyrkobyggnaderna fanns ingen predikstol, utan endast en pulpet (ambo) vid det skrank (cancelli), som skilde kyrkans chor från skeppet. Från denna uppläste föreläsaren (lector) texten, hvarefter biskopen stundom från altaret höll en kort betraktelse deröfver. Sedan predikan fått större betydelse och blifvit en i gudstjensten ingående särskild handling, började från och med 13:de årh. i ambonernas ställe predikstolar komma i bruk, hvilka på kyrkospråket kallades »cancelli» (T. kanzel) efter skranket der ambonen stått. J. P.
Predikstolshemman. Se Mensalhemman.
Predil, alppass i södra Kärnten nära gränsen mot Görz, förmedlar öfvergången från Drave till Isonzo och har begagnats ända sedan romarnas tid. Passhöjden utgör 1,162 m.
Predisponera (af Lat. prae, i förväg, och disponera, se d. o.), förut påverka, småningom göra mottaglig, på förhand göra böjd för. -- Predisposition, förut grundlagd böjelse eller mottaglighet (t. ex. för ett sinnestillstånd eller en sjukdom); ärftligt eller förvärfvadt sjukdomsanlag (se Anlag. sp. 800).
Predominera (af Lat. prae, före. och dominari, herska), hafva öfverhand, ega mesta inflytandet.
Preetz [prets], stad i preussiska prov. Schleswig-Holstein, vid ån Schwentine och jernvägen mellan Plön och Kiel. 4,720 innev. (1880).
Preexistens (Lat. praeexistentia), föruttillvaro, menniskosjälens tillvaro före aflelsen; personlig tillvaro i en jordelifvet föregående lifsform. -- Preexistentianism är den teologiska åskådning, som antager, att menniskornas själar äro af Gud vid verldens begynnelse skapade och sedan fördelas i motsvarande kroppar. Inom kyrkan förfäktades denna från Platon hemtade åskådning af kyrkofadern Origenes, omfattades af priscillianerna, men bekämpades af kyrkan och fördömdes som kättersk i Konstantinopel 543. Förnyad af Kant och Schelling m. fl., har åsigten inom teologien upptagits af Julius Müller, men utan framgång. Jfr Kreatianism och Traducianism.
Prefekt (Lat. praefectus, ställd i spetsen för något, föreståndare, uppsyningsman), 1. I det gamla Rom titel för en ämbetsman såsom ledare eller befälhafvare. Redan under konungatiden omtalas praefectus urbi, d. v. s. den, som förordnades att hafva befälet i staden (Rom) under konungens frånvaro: kommendanten. Äfven i republikens första tid förordnades en sådan att tjenstgöra under konsulernas frånvaro; men sedan öfvergick verksamheten till stadspretorn, och endast då konsulerna voro borta i och för feriae latinae fanns en praefectus, dock utan verklig betydelse. Under kejsaretiden upplifvades det gamla ämbetet, och prefekten erhöll till ämbetsverksamhet dels högsta ledningen af polisväsendet, dels en ganska betydande rättskipning, mest i brottmål. Med tiden fick prefekten jämväl mycket att säga i afseende på Roms hela ekonomiska och civila förvaltning. Han utsågs i regeln bland f. d. konsuler. -- Pr. praetorio (befälhafvaren öfver det pretorianska lägret) blef under kejsaretiden en särdeles inflytelserik person. Under Tiberius innehades platsen en längre tid af den bekante Sejanus,
Källa: Project Runeberg ·