Sida 467
Renström ...
hårfällningen slutat och hornen blifvit fullt utvecklade, omkr. midten af Sept., och derunder utkämpa hannarna häftiga strider med hvarandra. Honan går drägtig i 8 månader och föder i slutet af Maj eller början af Juni 1--2 ungar, hvilka dia sin moder till nästa höst, men följa henne äfven under den kommande vintern. Vildrenen har många fiender: utom menniskan äfven vargen, järfven, björnen, lodjuret och af insekter myggor och bromsar, hvilka sistnämndas larver lefva under hans hud, i hjernan och gommen. Vildrenens färg är om sommaren ofvan och på sidorna mörkt gråbrun, på undre delarna och kroppens bakre ände hvit; om vintern är färgen ljusgrå, på hufvudet, midtåt ryggen och på benen brunaktig. Kroppens längd stiger till 1,9 och dess höjd till 1,125 m., svansens längd till 15 cm.; honan är betydligt mindre. Vildrenen får hos oss skjutas endast under årets fyra sista månader. -- Sedan urminnes tider har renen hållits tam af åtskilliga polarfolk, t. ex. lappar, samojeder, ostjaker, tunguser, jukagirer, tsjuktsjer och korjaker. De tama renarna utgöra lapparnas förnämsta egendom, och somliga lappar hafva hjordar, uppgående till flere tusen af dessa djur. Till samma grad af tamhet som vanliga husdjur har renen på långt när icke kommit, utan lefver i ett slags halfvildt tillstånd, hvarför lapparna äro i betydlig grad beroende af sina renhjordars lust att ströfva omkring och att vandra. Vid hjordarnas vaktande äro hundar oundgängliga; också hållas sådana till större eller mindre antal af renegarna. Mycket stort är det gagn, som polarfolken hafva af sina renar, enär både den ytterst feta mjölken, köttet, blodet, huden (till läder och pelsverk), hornen, benen och senorna af dem användas eller säljas. Dessutom gör tamrenen tjenst som dragare, hvarvid han spännes för en »akja» eller släde, får draga en tyngd af ända till 125 kg. och kan tillryggalägga 10--11 km. på en timme, äfvensom för att bära bördor. Tamrenen vexlar till utseende och färg mera än vildrenen, men är något mörkare ofvantill, i allmänhet mindre och klumpigare byggd. Af det tama slaget finnas i Skandinavien två raser: skogsrenen, som är större och eges af sådana lappar, som uppehålla sig endast i skogsregionen, och fjällrenen, hvars egare under vår, sommar och höst vistas på högfjällen samt under vintern flytta ned till skogslandet, stundom ända till hafskusten. -- Funnes icke renen i tamt tillstånd, skulle stora sträckor af Skandinavien äfvensom af norra Finland, Ryssland och Asien vara obeboeliga. Men nybyggarnas och lapparnas intressen i Skandinavien komma ofta i strid med hvarandra, hvilket ledt till förföljelser från de förres sida och ej så sällan till förbrytelser. Sedan det ömsesidiga förhållandet mellan de båda nämnda befolkningarna blifvit i vårt land ordnade genom lagen af d. 4 Juni 1886 angående de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige, är det att hoppas, att ett bättre och rättvisare tillstånd skall inträda. Jfr Lappar och Lappmark. -- Den på Amerikas fastland förekommande renen, karibun, lär vara storvuxnare, lefva mera ensam, företrädesvis i skogarna, och icke vandra. C. R. S.
Renström, Sven, kommunalman, donator, föddes på säteriet Uggleberg i Huggenäs socken, Värmland, d. 3 Febr. 1794, och var son till en landtbrukare. Vid 15 års ålder ställd att sjelf bryta sig en bana, började han sin verksamhet som kolskrifvare och sedan som bruksbokhållare å Svaneholm. Vid 20 års ålder tog han anställning i Göteborg å grosshandlaren C. F. Waern d. ä:s kontor, men började året derpå (1815) handel för egen räkning. Genom nit, idogbet, ovanlig duglighet och sparsamhet utvecklade han sin affär till en af landets största jernexportfirmor och förrärfvade sig en stor förmögenhet. Såsom kommunalman vann han med rätta stort förtroende, invaldes 1832 bland borgerskapets äldste och 1842 till medlem af stadens drätselkommission samt blef vid den nya kommunalförfattningens införande (1863) ledamot af stadsfullmäktige. Han tillhörde dessutom kommunala styrelser, bl. a. Göteborgs museums styrelse, fattigvårdsstyrelsen och Chalmersska slöjdskolans styrelse. Derjämte representerade han vid riksdagarna 1856--58, 1859--60 och 1862--63 Göteborgs stad i borgareståndet, der han på ett värdigt sätt framträdde som målsman för en stor handelsstad och särskildt i finansiella ämnen lemnade goda bidrag till meningsutbytet. R. förde ett ytterst regelbundet och enkelt lif, ja hans lefnadssätt var sparsamt ända till snålhet. Han afled d. 26 Juni 1869. -- I sitt testamente förordnade han om stora donationer dels till enskilda, dels till välgörenhetsanstalter, dels till en särskild fond (se nedan). Så skänkte han till olika välgörenhetsanstalter i Göteborg sammanlagdt 122,500 kr., till Chalmersska slöjdskolan och Göteborgs museum 10,000 kr. hvardera, till de båda universiteten 30,000 kr., till läroverket i Karlstad 15,000 och till Bolstads socken på Dal 10,000 kr. Men den mest betydande donationen var Renströmska fonden, till ett belopp af 1 1/2 mill. kr., hvaraf 1/2 mill. genast skulle användas till allmännyttiga ändamål, under det att det öfriga skulle förräntas. Hvar gång räntorna uppgått till 1/2 mill., skulle denna summa likaledes nyttjas till kommunens gagn, dock utan att användas till lindring af kommunalskatter. För medel ur Renströmska fonden har Göteborgs kommun redan erhållit en stor badanstalt med tvättinrättning, en präktig byggnad för slöjdföreningens skola, en fiskhall, en kyrka i Gamlestaden (S:t Pauli kyrka), anläggningar i Slottsskogsparken, byggnad för handelsinstitutet, anslag och byggnad till Majornas elementarläroverk för flickor, materialpröfningsanstalt för Chalmersska slöjdskolan, bidrag (266,000 kr.) till Museets nybyggnad, rika anslag till Museets bibliotek, en fond för vanvårdade flickors förbättring samt en s. k. »Undervisningsfond». Denna fond har användts till bekostande af offentliga föreläsningar, och dess slutbehållning kommer att ingå i Göteborgs högskolas fonder. -- Göteborgs stad har å hans graf rest honom en minnesvård. K. W-g.
Källa: Project Runeberg ·