Sida 327
Ræder. 2. Jakob Tode R.
blef ärkebiskop af Gnesen, polska kyrkans primas och kardinal. 1687 blef han senatens ordförande. Vid konung Johan Sobieskis död (1696) vardt han rikets »interrex». När ny konung skulle väljas, arbetade R. for prinsens af Conti kandidatur, men kurfursten August II af Sachsen afgick med segern vid valet. Till utseendet försonade R. sig med August, men efter dennes misslyckade anslag emot svenska Livland (1700) och svenskarnas anmarsch, började han närma sig desse, mindre för att gynna Karl XII:s politik än för att hafva en tygel på August. Vid de sammanträden, som R. i Maj och Juni 1702 hade med Karl och Piper i Varsjav, och äfven långt efteråt motsatte han sig planen om Augusts afsättning. Deremot ville han spela rollen af fredsstiftare emellan de bagge konungarna, naturligtvis på sådana vilkor, att Augusts makt inskränktes. August hämnades genom att indrifva tvångsgärder från R:s gods; och på riksdagen i Lublin sommaren 1703 ropade Augusts anhängare, att R. vore en förrädare och borde afsättas. Men R. infann sig vid riksdagen, afväpnade misstankarna genom att bedyra sin oskuld samt gå trohetsed till konungen och riket. Dagen derpå ödmjukade han sig under tårar för konungen, men bemöttes med hårdhet, och sedan dess »var förhållandet emellan dem brutet för alltid». Derefter biträdde han den i Scroda af Storpolens adel på sommaren 1703 bildade konfederationen emot August, och i Jan. 1704 sammankallade han till Varsjav en konfederation för hela riket, hvilken skulle sluta fred med svenskarna. Denna församling, som kom att bestå hufvudsakligen af adeln endast från vojevodskapen Posen och Kalicz, afsatte August (d. 6 Febr. 1704), och derefter genomdref R., att dag för konungaval (d. 9 Juni) utsattes. En församling af den August trogna adeln förklarade nu R. afsatt och hans gods förverkade. R:s plan att få prinsen af Conti till konung strandade emot Karls bestämda vilja. Det var då, som han, för att vinna tid, satte Stanislaus Leszczinsky på förslag. Men genom allahanda ränker uppsköt han valdagen (till d. 2 Juli), höll sig på denna undan, gaf först efteråt sitt godkännande af valet och undandrog sig att medverka vid Stanislaus' kröning. R:s tvetydiga, afvaktande politik gjorde Karl XII alltmera kallsinnig emot honom. Det hann dock aldrig komma till öppen brytning, ty R. afled redan d. 13 Okt. 1705, i Danzig.
Radziwill, polsk-litavisk fursteslägt, hörde till det gamla Polens äldsta och rikaste familjer, och dess anor gingo bortom den polsk-litaviska unionen. Ättens hufvudman vid 1700:talets slut höll en gång för egna medel en här på 10,000 man och kunde resa från Vilnas nordliga gränser ned till Kiev utan afbrott öfver egna besittningar. 1518 fick slägten med Mikolaj III R., palatin af Vilna, tysk riksfurstlig värdighet, och i våra dagar har den sin tyngdpunkt i Tyskland (Preussen). -- Bland slägtens mera bekanta medlemmar må nämnas Georg I (f. 1480, d. 1541), som var en väldig krigsman emot tatarer och ryssar samt segrade vid Lopuzno 1511 och Dubrowna 1514. -- Bognslaw R. (f. 1620. d. 1669) blef generalguvernör i Preussen och var en utmärkt ämbetsman. Han tog i början af Karl X Gustafs krig i Polen parti för svenskarna. -- Mikolaj VI R., »den svarte» (f. 1515, d. 1565), vojevod af Vilna, stamfader för de nu blomstrande linierna Olyka och Nieswicz, lät trycka »Radziwillbibeln» (1563), i reformert anda, men hans son Mikolaj VII (f. 1549, d. 1616) återgick till katolska läran och använde mycket penningar till att uppköpa och bränna exemplaren af faderns bibel. Mikolajs broder Krzysztof I (f. 1547, d. 1603) och son Krzysztof II (f. 1585, d. 1640) äro bekanta ifrån Sveriges historia, såsom befälhafvare i polackernas strider mot svenskarna. -- Karol I Stanislaw (f. 1669, d. 1719) hörde till Stanislav Leszczinskys anhängare under oroligheterna i början på 1700:talet. -- Karol II Stanislaw, vojevod af Vilna, ättens mest lysande medlem (f. 1734, d. blind, 1790), var vid August III:s död (1763) kandidat till kronan. Af harm öfver att han blef förbigången förband han sig med Katarina II af Ryssland emot Varsjavhofvet och satt såsom marskalk på konfederationen i Radom 1767. Men snart bröt han med ryssarna, slöt sig till »patrioterna» och var en af hufvudmännen på konfederationen i Bar 1768. Med sin konung försonade han sig emellertid först 1784. Utan bildning, utan estetisk smak, fann han sitt nöje i att sitta i orientalisk lyx, såsom oinskränkt herskare öfver hela Litaven, på sitt slott Nieswicz, der fester, dryckeslag och jagter aflöste hvarandra. -- Anton Henryk (f. 1775, d. 1833), sedan 1815 preussisk ståthållare i Posen, är bekant för sin musik till Göthes »Faust». Hans broder Michal (f. 1778, d. 1850) valdes i Jan. 1831 till Polens öfverbefälhafvare i kriget mot Ryssland, med Chlopicki till rådgifvare, men efter det olyckliga slaget vid Grochov d. 25 Febr. s. å. nedlade han sitt kommando och trädde in i ledet. 1831--36 hölls han fången i det inre Ryssland. Jfr Kotsjubey: »Histoire des R.» (1857), och Brüggen: »Polens auflösung» (1878). Kj.
Radziwillow, stad i ryska guvern. Volynien, nära österrikiska gränsen, vid jernvägen mellan Kiev och Lemberg. Omkr. 7,000 innev. Liflig handel.
Radö, ö i Nordhordland, Söndre Bergenhus amt, Norge, omkr. 100 qvkm., hör till största delen till Mangers pastorat, af hvars 4 kyrkor 3 ligga på R. Y. N.
Raeder [reder]. 1. Johan Filip Thomas R., dansk militär, f. 1795 i Norge, deltog som löjtnant 1813 i fälttåget i Holstein, blef 1847 major och förde 1848 en bataljon vid Slesvig och Dybböl samt 1849 och 1850 en brigad vid Fredericia och Isted. År 1855 blef han generalmajor, tog afsked 1862 och dog 1869. -- 2. Jakob Tode R., dansk militär, den föregåendes broder, f. 1798, blef löjtnant 1815, användes vid de trigonometriska arbetena i Holstein 1822--30 och verkade såsom lärare vid krigshögskolan 1833--36. Han utnämndes till major 1847, förde en bataljon 1848--50 och blef öfverste 1851. Han skref Den danske armees organisation (1837) och Danmarks krigs- og
Källa: Project Runeberg ·